Vi började med Lotus och medan vi värmde upp visade jag lite tömsättningar och andra grunder i tömkörningens mysterier. Sedan turades vi om att tömköra; jag jobbade Lotus en stund och visade hur man gjorde, sen fick min kompis ta över tömmarna medan jag försökte att förklara hur hon skulle göra. När jag inte riktigt lyckades förklara vad jag menade tog jag tillbaka tömmarna för att visa i stället. Det var helt klart Lotus som var den bästa läraren, han är verkligen otroligt bussig och gör sitt bästa för att vara till lags, utan att nånsin utnyttja tillfället bara för att den som håller i tömmarna är lite osäker. Självklart kunde jag inte motstå frestelsen att även visa lite vad man faktiskt KAN göra så Lotus fick briljera med öppnor, slutor och lite ”nästan-piaff” (eller halva steg som jag fick lära mig att det heter inom den akademiska ridvärlden) och han var verkligen jättefin. Dock jobbade han riktigt bra även med min kompis vid tömmarna och jag tror att hon fick en bra känsla för vad tömkörningen går ut på.
Lotus fick sedan låna en box medan vi fortsatte våra tömkörningsövningar. Nästa ”objekt” var hopponnyn Myrna. En pigg och energisk dam, som faktiskt är inkörd så hon hade inga problem att acceptera tömmarna. Däremot hade hon svårt att slappna av och börja jobba och i början småsprang hon bara med sänkt rygg och huvudet i vädret och hon visade både att hon kunde resa sig käpprätt upp och springa på bakbenen samt att hon kunde rygga fortare än en normal häst skrittar. Jag kan erkänna att jag misströstade lite och undrade om jag verkligen skulle reda ut det hela, men när vi jobbat på en stund slappnade ponnyn av och började jobba riktigt trevligt. Efter en stund kunde jag jobba henne både på volter och längs långsidorna i rund och fin form och hon såg väldigt avslappnad och trevlig ut. Både jag och hennes mattar var riktigt nöjda med jobbet och det var riktigt kul att jobba med denna ponny.
Vi fortsatte med kompisens halvblodssto Keira. Jag kände mig onekligen mer hemma med ett brunt halvblod i tömmarna, men även denna häst visade sig vara en riktig utmaning. Hon förstod inte alls vad jag ville, ville överhuvudtaget inte följa tömmarna och försökte mest att springa ifrån jobbet – eller tvärvända och trassla in sig i tömmarna. Ännu en gång började jag tvivla på att jag skulle kunna göra ett vettigt jobb, men jag fortsatte lugnt och metodiskt och försökte bara att få hästen att slappna av och komma till jobb. Och rätt som det var så bara lossnade det, hon slappnade av och började jobba jättetrevligt och vi kunde växla mellan volter och långsidor utan problem med en nöjd och harmonisk häst. Då vågade hennes matte ta över och de gjorde ett riktigt bra jobb. Riktigt kul att se och en nyttig erfarenhet för mig!
Efter nästan tre timmars tömkörning var jag ganska mör, men också väldigt nöjd. Det var jättekul att få visa vad man faktiskt kan göra på töm och nyttigt för mig att få jobba med andra hästar än min egen. Förhoppningsvis har jag väckt kompisarnas intresse så pass mycket att de kommer att fortsätta att tömköra. Den efterföljande fikapausen var dock efterlängtad. Och Lotus verkade ha haft det bra medan han väntade. Han njöt nog av att vara den största hästen i stallet och gjorde sitt bästa för att komma åt att umgås med sina nya ponnykompisar.
På söndagen tog Lotus och jag med oss en av våra stallkompisar på en tur med vagnen. Hon funderar på att köra in sin häst och ville prova på hur det här med körning fungerar. Vi passade på att köra en bit bort längs landsvägen nu när vi hade sällskap och kunde sedan trava på längs skogsvägen. Lotus var väldigt pigg och glad – ibland fick jag till och med be honom att hejda sig lite för att det inte skulle gå alldeles för fort. En riktigt härlig tur med en glad häst. Och en kompis som efteråt erkände att hon ibland tyckte att det var lite obehagligt men att det ändå var mest roligt – och några timmar efter turen hade hon bestämt sig för att det nog faktiskt var mer roligt än läskigt trots allt.