När vi kom bort till skogen fick Lotus trava på backe upp och backe ner och han var pigg och glad men ändå lugn och sansad. När vägen så småningom tog slut och vi fick vända bytte jag plats med P med planen att vi skulle galoppera uppför en backe. Hann knappt mer än ta i tömmarna förrän Lotus var iväg i full fart. Spetsade öron, massor av påskjut och hur lycklig som helst. Så fortsatte han sedan hela vägen tillbaka genom skogen. Plötsligt var han ”automatväxlad” och det tycktes bara finnas en enda gångart som räknades – och det var galopp. Ett par gånger tyckte jag att bakdelen började studsa lite oroväckande mycket, vilket förebådade bocksprång och det är definitivt inte OK framför vagnen. Dock hejdade han sig när jag tog tag i honom, men han låg på rätt bra och ett par gånger fick jag ta tag i honom ganska ordentligt för att han skulle hålla sig i skinnet. Nu är det dock så med Lotus att han trots allt är ganska lydig och lyhörd och även när han är som mest busig och ”på G” så lyssnar han på mig och har, hittills, faktiskt aldrig gjort något riktigt dumt. Därför blir jag heller aldrig rädd när jag är ute med honom utan njuter bara av hans glada upptåg. P och jag satt med varsitt leende där bak i vagnen och bara skrattade åt den glada och tokiga häst som vi hade framför oss. Och Lotus var otroligt nöjd – såna här turer vill han ha oftare! Lite nya vyer och en väg som inte var alldeles lerig var precis vad han längtat efter.
Och idag var det äntligen dags för träning för S igen. Vi har inte tränat sen i juli så det var faktiskt ett kärt återseende. Och väldigt nyttigt. För precis som jag trott så hade S lösningen på våra problem. Vi värmde upp länge i skritt och S fick mig att inte fokusera för mycket på den lite stelare vänstersidan genom att låta mig rida små serpentiner längs långsidan samt växla mellan öppnor till höger och vänster med en liten båge emellan. På så sätt fastnade vi inte i det ena varvet och jag tvingades att vara väldigt noga med att Lotus verkligen följde mig. Han lossnade jättefint och vi övergick till att rida på liknande sätt i trav; nu lite längre bågar för att det inte skulle bli för svårt. Att svänga höger gick bra, men till vänster ville Lotus inte riktigt hänga med till en början. Då fick jag bli ännu noggrannare och stadigare i mina hjälper och efter en liten stund hade jag en riktigt lösgjord och mjuk häst som kändes trevligt liksidig.
Vi fortsatte sedan i skritt med att göra övningen lite svårare genom att tvära lite mer i öppnorna samt göra lite skänkelvikningar (med en väldigt rak häst). Efter detta hade jag en ännu mera lösgjord häst även i trav. Jag fick rida väldigt ”snällt”, inte kräva så mycket tvärning och samling och fick därmed också en väldigt nöjd häst som jobbade harmoniskt. Förmodligen har jag krävt lite för mycket när jag ridit själv och Lotus har då svarat med att bli spänd.
Galoppen var förvånansvärt bra med tanke på hur lite vi jobbat med den (även om Lotus värmde upp sina galoppmuskler igår) och vi gjorde S förvånad genom att göra väldigt fina fattningar. Faktum är att Lotus jobbade ovanligt bra i galoppen, riktigt samlad och fin i formen.
Som avslutning la vi in lite öppnor även i trav och vi fick till ett par som var riktigt fina med en självbärig häst. Sen tog dock ”poletten” slut och det fanns ingen ork alls kvar i Lotus. Förmodligen hade han mjölksyra i varje muskel. Men vi var jättenöjda med honom och jag kände att jag fick precis den hjälp jag behövde för att komma vidare. S är så otroligt lyhörd för vad hästen tål och behöver i det stadium den är och det handlar aldrig om att bara fortsätta där man var senast och bara ”pressa på”. Jag är inte säker på att alla tränare är så känsliga!
Härligt att vara på gång igen! Nu är det bara att hålla tummarna för att Lotus får vara hel ett tag. Men jag tänker njuta av honom så mycket jag bara kan så länge jag får. Och det är ingen tvekan om att även han tycker att det är härligt att få jobba igen.