Kotan blev behandlad med cortison och nu ska han vila/promenera en vecka. Dock får vi inleda med några dagar i box eftersom hovleden är bedövad och bandagerad. Sedan är det igångsättning – i vagn. Veterinären sa att jag är lyckligt lottad som har världens bästa verktyg för igångsättning, nämligen körning. Han tycker att jag ska skritta Lotus i vagn en vecka och sedan börja jogga så smått, fortfarande med vagn. Därefter kan jag börja rida lite och då även börja jobba lite mer dressyrmässigt. Kul att han tycker att det här med körningen är så bra! Han sa faktiskt t o m att det är egentligen är helt fel att sätta sig upp och börja rida igång en häst direkt efter en skada, det är dumt att lägga på den belastningen direkt.
Naturligtvis frågade jag om det var något jag skulle tänka på framöver för att undvika framtida problem, och jag fick som vanligt svaret att jag numera vet precis hur jag ska göra och att det bara är att fortsätta som jag gjort hittills. Däremot ska vi se över skoningen och jag ska se till att få Lotus skodd med korta tår, skon lite längre bak och sidokappor, detta för att underlätta överrullning och minska belastningen. Veterinären sa även att Lotus nu förmodligen kommit in i en lite av en ny period där förslitningsskadorna nog kommer att visa sig allt mer. Lotus ÄR sliten i kroppen efter alla skador och det börjar visa sig nu. Dessutom menade veterinären att han inte har helt bra hovar och att hovledsproblemen nog hängt med ett tag, men vi har fokuserat på andra, allvarligare skador. Nu har vi nog fått bukt med det mesta av de gamla problemen, men nu kommer förslitningarna i stället. Han sa helt ärligt att han tror att inom två-tre år kommer vi att ha problem som är större än att vi kan hantera dem, men samtidigt så har ju Lotus motbevisat oss förr och det finns ingen anledning att ta ut problemen i förskott. Och visst är det lite jobbigt att höra denna sanning, men samtidigt är det ju inget som gör mig förvånad och jag vet ju att jag redan haft Lotus på lånad tid i flera år.
Så jag är mest nöjd, glad och lättad och tycker att det ska bli jättekul att få komma igen. Jag vet inte hur länge jag får ha kvar min underbara häst, men jag är fast besluten att njuta av honom så mycket det bara går så länge jag får. Och jag vet att Lotus känner likadant. Han tyckte för övrigt att det var väldigt trevligt med en utflykt och var mer sällskapssjuk än nånsin. Han buffade, puffade och tuggade frenetiskt på alla som kom i hans väg – och kanske mest av alla på vår trogna medhjälpare P. Naturligtvis charmade han sjukvårdarna och hans gamla favoritskötare var påpassligt där med godishinken. Även veterinären fick sin beskärda del och det var ganska roligt att se honom avbryta sig mitt i ett ganska allvarligt samtal för att leende klappa på en häst som buffade honom i magen. Lotus är verkligen ett riktigt charmtroll och det är svårt att inte älska honom!