Igår bestämde vi att vi vilat färdigt och spände för giggen för ett dressyrpass i ridhuset. Det märktes verkligen att Lotus tyckte att det var skönt att få använda kroppen igen och när han hade joggat igång var han fantastiskt fin. Han var sådär trevligt mjuk och följsam och samtidigt full av energi och han hade en sån spänst i steget att hela vagnen gungade. Det kändes sådär trevligt lätt att köra och jag kunde enkelt reglera tempot och växla mellan volter, serpentiner och fyrkantspåret. Det blev ett relativt kort pass, kände helt enkelt att det inte fanns något mer vi behövde göra. Kan man känna sig annat än glad efter ett sånt pass?
Måste erkänna att jag faktiskt börjar längta lite efter att få rida igen. När jag ser hur fin Lotus är vid tömkörning och framför vagnen blir jag lite nyfiken på hur det känns att sitta på honom. Men egentligen har jag inte bråttom och vi håller oss till planen och väntar till efter årsskiftet med att ta tag i ridningen igen.