På vägen passerade vi huset där en av mina före detta stallkompisar bor. Hennes småkillar fick klappa häst och åka med oss en bit – gissa om lyckan var fullständig!?
Och som så många gånger förr blev jag så imponerade av min duktiga häst. Turen bjöd på diverse ”faror” i form av bilar, fladdrande plastskynken och en skogsväg som inte riktigt visade sig fungera att köra på och därför krävde en ganska komplicerad vändning. Och Lotus hanterade allt detta med stort lugn och bara löste problemen, ja om de nu ens var några problem för honom. Även om han ibland var lite ”uppe i det blå” och inte riktigt hade tid att lyssna på mig eftersom allt var så spännande och roligt så är han så otroligt lydig och uppmärksam på mig när det faktiskt krävs! Jag är så otroligt tacksam för denna fantastiska häst!