Jag bad A att köra honom – dels för att jag ville se hur han såg ut och dels för att jag ville höra hur A tycker att han fungerar nu eftersom jag tycker att han ändrat sig ganska mycket (till det bättre visserligen, men inte helt lätt att hantera). Och Lotus var bara SÅ fin! Så fort A kortade upp tömmarna och började jobba honom så satte han under sig bakbenen, kom upp med nacken och blev jättefin. Hon jobbade honom lite i skritt och trav och lät honom komma igång. Successivt satte hon sedan mer och mer tryck i honom och gjorde övergångar och tempoväxlingar. Och som han jobbade! Jag visste inte att han hade en sån bakbensmekanik, men nu fick jag verkligen se hur han satte bakbenen under sig och blev väldigt elastisk och han visade ett register från att gå väldigt samlat i ett kort tempo till att sträcka ut i en riktig ökning, fortfarande med bakbenen långt under sig och med i alla fall en antydan till att börja sträcka ut frambenen. Styrkan finns inte där riktigt ännu, ibland blir det taktmissar och galoppinslag i ökningarna, men under de sekvenser där Lotus verkligen orkar hålla ihop sig ser det jättebra ut och det syns verkligen att förmågan finns där.
Allteftersom passet fortskred så liksom växte Lotus. Jag kunde verkligen se hur han kom igång alltmer, hur formen förändrades så att han sänkte sig bak och fick upp framdelen och fick alltmer bakbensaktivitet samtidigt som frambenen blev luftigare. Lite svårt att beskriva, men jag filmade delar av passet och om man tittar på filmen så ser man verkligen förändringen. Samtidigt som Lotus gick med mycket tryck och verkligen jobbade så såg det så härligt enkelt ut. Det såg ut som om han bara flöt fram och A gjorde nästan osynliga hjälper. Dessutom såg Lotus väldigt nöjd ut, trots att det säkert var jobbigt för honom så jobbade han med en otrolig glädje och såg inte det minsta tagen ut när passet var slut.
Jag bara njöt. Att få se Lotus jobba på det här sättet är helt fantastiskt! Han var så otroligt fin, såg faktiskt ut som en svårklasshäst. Det kändes nästan overkligt att den där fina hästen faktiskt är min. Min hopplösa häst som varit uträknad så många gånger och som egentligen inte ens skulle ha levt som vissa (läs försäkringsbolaget) hade fått bestämma. Jag är så otroligt stolt över min häst och över det vi åstadkommit tillsammans!
Jag tror att det är oerhört nyttigt för alla att A ibland kör Lotus. Lotus får rätt stöd och matchning och får en chans att visa vad han kan och komma ett steg till i sin utveckling. A får, förutom nöjet att köra en fin häst, en känsla av hur det faktiskt känns och större möjlighet att sedan hjälpa mig. Och jag får se vad Lotus faktiskt kan och får en bild på näthinnan av vad det är vi har att sträva efter. Den bilden hjälper mig faktiskt jättemycket.
Idag körde jag själv. Och som vanligt efter en bra träning hade jag lite blandade känslor inför passet. Man vill ju så gärna att det ska gå lika bra som dagen innan. Nu visste jag i och för sig att jag omöjligt skulle kunna få Lotus lika fin som A hade honom igår, hon har ju onekligen lite mer rutin än jag. Dock behövde jag inte bli besviken – Lotus var superfin! Joggade igång utan att ha alltför stora krav och kände redan från början att han var mjuk och lyhörd. Successivt så ökade jag kraven, provade på tempoväxlingar och ökningar, kände att Lotus verkligen var med mig och att han jobbade med en härlig lätthet. Gjorde riktigt fina ökningar där jag verkligen kände hur Lotus sköt på med bakbenen samtidigt som han behöll en ganska hög form. Fortsatte med att köra lite volter och serpentiner och hade inte alls samma känsla som i söndags, då jag tyckte att jag tappade allting i högervarvet. Nej, nu följde Lotus mjukt med genom alla svängar, han gick exakt där jag ville ha honom utan att gena genom hörnen och jag hade alltigenom en otroligt bra känsla. Han var mjuk, följsam och liksidig och så otroligt trevlig att köra. Ett riktigt bra pass, faktiskt ett av de bättre vi presterat på egen hand.
Det är så fantastiskt roligt att få jobba med denna fina häst! Jag njuter verkligen av varje sekund, väl medveten om att den här sagan kan ta slut precis när som helst. Men oavsett hur länge jag kommer att få njuta av min fantastiska häst så har vi redan nått betydligt längre än jag nånsin kunnat drömma om.
Här är en film från träningspasset. Om ni inte orkar titta på hela, spola fram till den sista minuten!