Man ska ju inte ge hästar mänskliga egenskaper, men jag kan inte låta bli att tycka synd om Lotus som säkert var jätteglad över att äntligen få komma ut med sina kompisar igen och så blir han i stället regelrätt mobbad. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. Lotus är visserligen ganska ranglåg men samtidigt väldigt snäll och därför brukar det aldrig vara några problem. Han tar inte strid och därför blir det inte heller bråk, men han brukar smälta in i flocken och hitta någon att umgås med. Han har ju också ett väldigt stort behov av just att umgås.
Självklart fick han inte gå kvar med de ”kamraterna” på lördagen utan han har fått en egen hage tills vidare, tills vi hittar snälla kompisar till honom. För ensam ska han inte gå, det är inte heller bra för honom. Samtidigt fick jag mig en rejäl tankeställare. På lördagen var Lotus nämligen lite svullen i ett ben, på insidan nedanför knät, kanske i ett senfäste. Jag blev förstås orolig för att det skulle vara nån allvarlig skada, kanske en senskada. Tack och lov tyckte jag att svullnaden var klart mindre på söndagen så nu försöker jag intala mig att det nog inte är nån fara. Däremot blev jag plågsamt medveten om hur lätt olyckan är framme och jag är minst lika plågsamt medveten om hur fatal en skada med lång konvalescens skulle vara för Lotus. Med hans trasiga kropp är det ju så oerhört viktigt att han håller igång och bygger och underhåller muskler för att han ska hålla. En lång konvalescens skulle förmodligen vara början till slutet för honom. Därför måste jag nu ta mig en allvarlig funderare på hur jag ska hantera det här med hans hagvistelse. Självklart ska han gå i stor hage och självklart ska han ha kompisar, men det kanske inte är lika självklart att han ska gå i en stor flock. Det bästa vore nog en eller två snälla kamrater som han trivs med, men som inte lockar till alltför vilda lekar. Jag är absolut ingen vän av att ”linda in hästar i bomull” och skydda dem från alla faror, nej hästar måste få vara hästar. Men i Lotus fall handlar det samtidigt om att låta Lotus vara just häst så länge som möjligt och inte utsätta honom för onödiga risker.
På lördagen blev det en timslång skrittrunda med vagnen. Lotus var väldigt nöjd och väldigt glad och när jag kortade upp tömmarna började han verkligen jobba och kändes väldigt rund och mjuk. Väldigt energisk, skrittade verkligen på genom kroppen med massor av energi. Lät honom trava en väldigt kort sträcka bara för att jag ville se hur han rörde sig och sen ville han inte bryta av utan fortsatte att småtrava. Och han så definitivt fräsch ut, tack och lov, i alla fall utifrån vad jag kunde se av den korta sträckan.
På söndagen blev det en extra vilodag eftersom vi hade den första dagen sedan början av juli när vi faktiskt unnade oss en ledig dag och åkte på utflykt istället för att jobba med husbygget. Ett kort besök i stallet på vägen till och från var allt som hanns med. Och Lotus var på sitt allra mest sällskapssjuka humör när vi var där på kvällen och ville bara umgås och mysa så jag hade väldigt dåligt samvete när jag åkte därifrån utan att ha hunnit ägna honom så mycket uppmärksamhet som han borde ha fått.