Har varit lite för mycket jobb på sistone. Sena kvällar på jobbet och tidiga mornar i stallet för att hinna med den biten också. Konstigt egentligen, men trots perioder när livet utanför stallet kräver alltför mycket av mig, känns det aldrig betungande att ta hand om hästen. Snarare tvärtom faktiskt. Har många gånger tänkt att hästen nog är det som räddar mig från att bli utbränd. Det faktum att jag måste till stallet gör att jag inte bara ”blir kvar” på jobbet kväll efter kväll och efter en stressig dag på jobbet är det otroligt skönt att tillbringa några timmar i stallet och låta kroppen jobba i stället för hjärnan. Tror att den totala kontrasten mellan det stressiga livet på kontoret och det mer jordnära livet i stallet är väldigt välgörande. Och motion och frisk luft får man på köpet.
Igår morse var jag i stallet och tömkörde. Värmde upp med en sväng runt vallen men gick sedan in i ridhuset och jobbade en stund. Hur skönt det än är att vara utomhus så går det inte att komma ifrån att förutsättningarna för att göra ett bra jobb är betydligt bättre inne i ridhuset, särskilt eftersom vi saknar en riktig utomhusridbana. Satte innertömmen direkt i bettet utan att gå via gjorden. Resultatet blev en högre form, men å andra sidan blir Lotus lite stark. Tyckte dock att han jobbade riktigt bra. Travade en del och Lotus såg väldigt trevlig ut. Försöker att öka på traven lite för varje dag, men orkar inte ta tid eller räkna varv utan försöker att gå på magkänslan i stället för att få en lagom stegring av belastningen. Har så många igångsättningar bakom mig att jag dels är lite trött på att titta på klockan och trava X antal minuter varje dag och dels litar på att min känsla för vad som är lagom och rimligt är ganska bra.