Och idag har vi varit på återbesök hos veterinären. Ett av världshistoriens snabbaste klinikbesök för övrigt – tror nästan att Lotus var lite besviken över att han inte hann prata så mycket som han ville med alla sina kompisar där. Dock hann han umgås lite med veterinären – och slita loss en ”flärp” från dragkedjan på hans jacka. Matte skämdes, veterinären skrattade – och Lotus var väldigt nöjd.
Veterinären noterade direkt att svullnaden runt kotan var borta och efter ett par vändor på löpargången och ett par böjprov så konstaterade han att det inte syntes nån hälta. För säkerhets skull ville han dock även se Lotus på böjt spår. Dock vågade han inte låta mig släppa ut honom på linan eftersom jag redan berättat att Lotus var minst sagt överladdad. Därför fick jag i stället springa med på volten och hålla Lotus i schack. Veterinären var nöjd med vad han såg även på volt och Lotus var att betrakta som friskskriven.
Men, även om skadan nu anses vara läkt så är Lotus fortfarande skör. Veterinären tyckte inte om att höra att Lotus hoppat och bockat i hagen och studsat ur en sko av bara farten. Därför kom vi överens om att han ska gå i stor sjukhage i ytterligare två veckor medan jag sätter igång honom. Helst ska han köras och det får gärna vara både länge och ofta, men han ska framför allt skritta och absolut inte hoppa och studsa. Lite travsträckor är OK, rakt fram och på bra underlag, men det ska vara organiserat och kontrollerat. Inte Lotus allra bästa gren med andra ord, men just framför vagnen tror jag att det ändå går bättre än när jag själv befinner mig på marken.
Jag vill verkligen inte vara den där som ”lindar in min häst i bomull” och är överdrivet försiktig. Hästar måste få vara hästar. Men nu fick jag, tyvärr, bekräftat att Lotus är lite skör och klen och att jag nog måste vara lite extra försiktig med honom i vissa lägen. Just nu är han förstås lite extra skör eftersom han har en nyligen läkt skada, men även annars måste jag undvika tunga och sliriga underlag (djup lera) eftersom han på grund av sina gamla skador inte riktigt tål samma saker som ”normala” hästar. Jag har haft det på känn, därför kändes det egentligen ganska skönt att få det bekräftat av en veterinär så att jag inte behöver känna att det bara är jag som är pjoskig. Tyvärr blev dock hela den här historien en lite plågsam påminnelse om att Lotus inte är riktigt så hållbar som jag faktiskt började tro nu när han hade fungerat så bra så länge. Samtidigt var veterinären väldigt positiv och verkade inte tro att just den här skadan skulle ge honom några men. Så vi kommer igen den här gången också! Och nu vet jag vad jag ska göra på mitt jullov – långa turer med Lotus.