Söndagen bjöd ju på högsommarvärme – på måndagskvällen blåste nordanvinden och temperaturen dippade rejält. Kylan och vinden förvandlade hästarna till ystra unghästar och Lotus var alldeles knasig. Redan vid intaget hade han tydligen varit rejält ”på tårna” och kommit farande i full galopp under galna bocksprång samtidigt som han hade ”skrikgnäggat”.
Jag hade bokat träning med A, som försökte att ta skydd i sin bil för att slippa de kalla vindarna (tack vare head set fungerade det arrangemanget riktigt bra). Lotus var extremt taggad och det var massor av tryck i honom redan när jag körde fram. Började med att jobba längs fyrkantspåret med väldigt grundläggande övningar, dvs tempoväxlingar och hörnpasseringar. Lotus jobbade otroligt bra och var fantastiskt rörlig och lösgjord. Däremot hade jag väldigt svårt att placera honom där jag ville och när vi skulle försöka oss på att köra serpentiner kändes det som om vi bara fladdrade runt på banan. Det faktum att det var många hästar som rörde sig ute på området gjorde förstås sitt till – Lotus hade mycket att titta på och det var väl lite si och så med hans fokus på mig. Men hur jag än kämpade så fick jag inte till det där stödet på yttertömmen och jag kände mig rejält frustrerad.
Lösningen var att A tog över tömmarna. Efter att hon jobbat Lotus en stund i öppnor och sidvärtsrörelser så började han att lyssna och blev otroligt fin. Han gick fortfarande med mycket spänst och schvung och när detta nu kunde kombineras med att han faktiskt gick med ett bra stöd på bettet och lyssnade på sin kusk så blev det riktigt bra.
För min del så kunde A gärna ha fått köra hela passet medan jag bara satt bredvid och njöt (och huttrade…). Riktigt så enkelt kom jag dock inte undan – och det ville jag ju förstås inte heller egentligen. Jag fick ta över tömmarna och nu hade jag en helt annan känsla i körningen med en häst som kändes genomarbetad och följsam. Till en början. Snart kände jag mig nämligen som en total nybörjare som knappt ens klarade av att göra en hörnpassering. Lotus jobbade så otroligt bra och blev därför väldigt känslig. Mina lite för yviga och stora tömtag störde honom och resultatet blev att det hela blev ganska vingligt. Jag gjorde helt enkelt alldeles för mycket, höll för hårt i tömmarna, blev kvar för länge i tömtagen. Jag fick därför jobba med att vara stadig och göra så lite som möjligt. Försök att bara sitta där med stilla händer och störa Lotus så lite som möjligt.
På slutet fick jag äntligen skörda frukterna och jag kunde ligga på stora bågar med en häst som verkligen bar sig själv och följde mina små tömtag, samtidigt som han gick med en otrolig spänst. Så enkelt det kändes då – och så svårt det är!
Ibland känns det som om jag aldrig kommer att bli den där duktiga kusken som jag vill vara. Samtidigt var ju omständigheterna igår ganska extrema med tanke på vädret och jag kände inte riktigt igen min vanliga Lotus. Exakt det här skulle dock kunna inträffa på en tävling och därför var det en väldigt nyttig erfarenhet. Och det klär Lotus att gå med lite mera tryck, det gäller bara att jag lär mig att hantera det.
För att få upp lite värme själv så spände jag ifrån Lotus och skrittade av honom för hand. Han marscherade på som om han inte fått röra sig på en vecka – trots att han då jobbat ganska hårt i minst en timme. Ganska uppspelt häst! Men när vi så småningom landat i stallet, mumsat lite äpplen och ”snackat lite” med några av favoritkompisarna – då slappnade Lotus av och såg plötsligt väldigt trött ut. Och väldigt nöjd!
Jag hade bokat träning med A, som försökte att ta skydd i sin bil för att slippa de kalla vindarna (tack vare head set fungerade det arrangemanget riktigt bra). Lotus var extremt taggad och det var massor av tryck i honom redan när jag körde fram. Började med att jobba längs fyrkantspåret med väldigt grundläggande övningar, dvs tempoväxlingar och hörnpasseringar. Lotus jobbade otroligt bra och var fantastiskt rörlig och lösgjord. Däremot hade jag väldigt svårt att placera honom där jag ville och när vi skulle försöka oss på att köra serpentiner kändes det som om vi bara fladdrade runt på banan. Det faktum att det var många hästar som rörde sig ute på området gjorde förstås sitt till – Lotus hade mycket att titta på och det var väl lite si och så med hans fokus på mig. Men hur jag än kämpade så fick jag inte till det där stödet på yttertömmen och jag kände mig rejält frustrerad.
Lösningen var att A tog över tömmarna. Efter att hon jobbat Lotus en stund i öppnor och sidvärtsrörelser så började han att lyssna och blev otroligt fin. Han gick fortfarande med mycket spänst och schvung och när detta nu kunde kombineras med att han faktiskt gick med ett bra stöd på bettet och lyssnade på sin kusk så blev det riktigt bra.
För min del så kunde A gärna ha fått köra hela passet medan jag bara satt bredvid och njöt (och huttrade…). Riktigt så enkelt kom jag dock inte undan – och det ville jag ju förstås inte heller egentligen. Jag fick ta över tömmarna och nu hade jag en helt annan känsla i körningen med en häst som kändes genomarbetad och följsam. Till en början. Snart kände jag mig nämligen som en total nybörjare som knappt ens klarade av att göra en hörnpassering. Lotus jobbade så otroligt bra och blev därför väldigt känslig. Mina lite för yviga och stora tömtag störde honom och resultatet blev att det hela blev ganska vingligt. Jag gjorde helt enkelt alldeles för mycket, höll för hårt i tömmarna, blev kvar för länge i tömtagen. Jag fick därför jobba med att vara stadig och göra så lite som möjligt. Försök att bara sitta där med stilla händer och störa Lotus så lite som möjligt.
På slutet fick jag äntligen skörda frukterna och jag kunde ligga på stora bågar med en häst som verkligen bar sig själv och följde mina små tömtag, samtidigt som han gick med en otrolig spänst. Så enkelt det kändes då – och så svårt det är!
Ibland känns det som om jag aldrig kommer att bli den där duktiga kusken som jag vill vara. Samtidigt var ju omständigheterna igår ganska extrema med tanke på vädret och jag kände inte riktigt igen min vanliga Lotus. Exakt det här skulle dock kunna inträffa på en tävling och därför var det en väldigt nyttig erfarenhet. Och det klär Lotus att gå med lite mera tryck, det gäller bara att jag lär mig att hantera det.
För att få upp lite värme själv så spände jag ifrån Lotus och skrittade av honom för hand. Han marscherade på som om han inte fått röra sig på en vecka – trots att han då jobbat ganska hårt i minst en timme. Ganska uppspelt häst! Men när vi så småningom landat i stallet, mumsat lite äpplen och ”snackat lite” med några av favoritkompisarna – då slappnade Lotus av och såg plötsligt väldigt trött ut. Och väldigt nöjd!
RSS Feed
