Igår var dock ordningen äntligen återställd och jag tog fram sele och vagn. Nu ska man ju inte ge hästarna allt för mycket intelligens och mänskliga egenskaper, men nog såg Lotus ganska förväntansfull ut när jag selade på och spände för? Det blev en skrittrunda på drygt 40 minuter – längre än så vågade jag inte köra så här första gången efter en vila. En mycket pigg och glad Lotus som skrittade på med bestämda steg. Jobbade fint i form när jag tog lite i honom och ”frågade” ett par gånger om det möjligen gick bra att trava, men saktade snällt av igen när jag sa att nej, inte än. De håller på att hämta timmer uppe i skogen med stora timmerbilar så skogsvägen kändes inte som nåt säkert alternativ, det fick bli ett par varv runt vallarna i stället.
I morse blev det ännu en sväng med vagnen. La på ett varv till runt en av vallarna och var ute 50 minuter. Minst lika nöjd Lotus idag, skrittade fint på tömmen med massor av skum i munnen. Härligt att få börja jobba igen, det tycker vi båda två. Tänk, det är likadant varje gång man får sätta igång efter en skada – nåt så enkelt och egentligen ganska tråkigt som att bara skritta är plötsligt riktigt kul. Det som är annorlunda den här gången är dock att vi får sätta igång med vagnen, det är faktiskt första gången.
Igår hade vi även besök av kiropraktorn. Ville gärna att han skulle ta en titt på Lotus innan vi sätter igång och jobbar igen för att veta att allt är som det ska. Och det var det! Kiropraktorn var väldigt nöjd och tyckte att Lotus var fin i kroppen helt utan skevheter eller konstigheter. Jätteskönt! Hans enda kommentar var att Lotus hade lagt sig till med en liten mage efter sin lugna sommar. Den kommer han dock att göra sig av med så fort han får börja jobba igen.
Jag diskuterade Lotus senaste skador med kiropraktorn och han var helt överens med veterinären (och mig) om att det bästa jag kan göra är att fortsätta precis som jag gjort hittills och låta Lotus jobba på. Att bli överdrivet försiktig och dra ner på jobbet kommer sannolikt att få motsatt effekt med en häst som börjar falla ur, tappa muskler och få nya problem i stället. Däremot tyckte kiropraktorn att jag absolut inte ska rida mer än jag gör idag (vilket inte heller är aktuellt) samt att jag ska vara försiktig med riktigt djupa och tunga underlag. Så med facit i hand kanske maratontävlingen på en blöt och tung bana inte var det bästa för Lotus ben...
Kiropraktorn, som sett Lotus sen han var som sämst, konstaterade ännu en gång att historien om Lotus är smått fantastisk och att vi nog ska hinna med många kapitel till innan den är slut. Jag hoppas att han har rätt, men hans ord gjorde mig klart mer hoppfull än jag varit på sistone.