Idag plockade vi fram sadeln igen, efter nästan tre veckors riduppehåll. Jag hade bokat in träning för S och från början hade jag nog haft för avsikt att rida något pass innan. Dock valde jag bort det eftersom jag av erfarenhet vet att ridpassen blir så himla mycket bättre när jag har S där som lotsar mig rätt – framför allt när jag inte ridit på ett tag och inte riktigt vet hur jag ska lägga upp ridningen. S tyckte inte att detta var det minsta konstigt och vi var helt överens om att lägga upp passet utifrån det med huvudsyfte att få en mjuk och lösgjord häst eftersom jag nog förväntade mig att Lotus skulle vara lite stel och stum. Men så fel jag hade! Lotus var nämligen alldeles fantastiskt fin. Jag fick som vanligt skrittjobba länge med serpentiner där jag fick flytta ut baken på honom i svängarna och lite öppnor och snart hade jag en häst som verkligen gick genom hela kroppen med mycket ryggverksamhet och som kändes väldigt mjuk och följsam. Kunde sedan jogga igång i en bärig och taktmässig trav och redan efter några varv var vänstervarvet lika mjukt som högervarvet. Lite öppnor där jag satt ner i sadeln och verkligen fick uppleva en lösgjord häst som var otroligt trevlig att sitta på. Även galoppen var kanonfin och vi gjorde fina fattningar och kunde sedan jobba i bärig och rund galopp.
Lotus gjorde verkligen ett kanonpass och överträffade vida mina förväntningar. Dock lät S inte mig njuta riktigt så länge som jag nog skulle ha velat. Hon såg till att avbryta övningarna när Lotus gick som bäst, mån som hon alltid är om att han inte ska bli uttröttad. Ibland känns det som om hon känner min häst bättre än jag gör själv och hon har en otrolig förmåga att se när han börjar bli trött. Med tanke på hans skadehistorik så känns det extremt viktigt att han inte får jobba sig alltför trött för då ökar ju skaderisken rejält. Nu när han dessutom var lite ovan att bära ryttare var det naturligtvis viktigare än annars att vi inte ”gick över gränsen”.
Massor av beröm fick vi för vårt jobb, det är nästan risk för att både Lotus och jag blir lite malliga! Men det är klart att man blir en stolt matte när tränaren öser beröm över ens häst! Detta var också vårt första träningspass på utebanan. Otroligt skönt att rida ute och Lotus trivs verkligen på det underlaget. S tyckte att han rörde sig bättre än inne och liksom tog för sig mer. Jag kan ärligt säga att jag inte kände nån större skillnad, men nog är det trevligare att rida ute när solen skiner!