Redan i måndags var hältan så gott som borta och på tisdagen, utan medicin i kroppen, var han ännu bättre. Visst kan man fortfarande ana en liten orenhet på böjt spår på hårt underlag, men nu när jag vet vad det är för diagnos räcker det bra för mig att han ändå är så pass mycket bättre. Det som känns bra med den här typen av skada är ju att den inte är farlig och framför allt att det inte är något som man riskerar att dra upp igen om man är oförsiktig. Vi fortsätter att skritta så länge det finns spår av hälta kvar, men sen kommer jag nog att våga sätta igång honom ganska fort och räknar med att vi snart är tillbaka i full träning igen. Skönt!
Vi har fått ännu en bokning för bröllopskörning! Den här gången är det i en närbelägen kyrka så det kommer inte att bli ett lika stort projekt som förra gången, även om vi även den här gången kommer att behöva transportera både häst och vagn till kyrkan. Inte heller kommer det att bli lika fint som förra gången eftersom den miljön ju faktiskt var helt unik. Men roligt ska det bli ändå!