Vi började med träning i tisdags kväll, då A återigen ställt fram koner för att träna precision. Den här gången var det inte en komplett bana utan vi tränade slalomkörning. Lotus tyckte att det var jättekul och fattade snabbt vad det handlade om och bjöd verkligen in mot ”hindren”. När jag väl förstått hur jag skulle hantera svängarna blev det jättebra och Lotus kändes verkligen härligt följsam och lätt att köra.
Vi övergick sedan till mer regelrätt dressyrkörning och jag fick jobba mycket med tempoväxlingar för att få Lotus mer elastisk. Mycket halvhalter, avsaktningar och igångsättningar och ”peta in bakbenen”. Kunde växla mellan ett ganska friskt tempo med mycket påskjut och sedan gå in i en trav med ganska mycket samling och faktiskt, det fungerade. Lotus kändes på det hela taget väldigt lättsam och trevlig att köra och det var en ren njutning att jobba med honom.
För första gången på länge körde jag på postkandaret och helt klart fick jag en häst som var lättare i handen och samtidigt gick i bättre form. Lotus har ibland inte riktigt verkat trivas på det bettet utan han har gått och ”fipplat” med munnen och lagt tungan över bettet, men nu verkade det inte som om bettet störde honom det minsta – kanske är det så att jag inte behöver ta så mycket i bettet längre och när jag blir lättare i handen så blir också bettet trevligare.
Igår tömkörde vi på utebanan. Även i tömkörningen märkte jag tydligt att Lotus jobbar bättre nu med mer aktiva bakben och en lättare framdel. Han var väldigt fin när vi joggade fram i trav och galopp och sedan kunde vi göra de bästa öppnorna och skänkelvikningarna på länge. Äntligen upplevde jag att han bar sig i öppnorna och jag hade faktiskt inga större problem att forma honom och hålla linjen, trots att utebanan saknar staket, vilket kändes som ett gott betyg. Däremot tyckte jag att Lotus saknade lite bjudning och jag blev lite förvånad över att jag fick driva på honom i galoppen. Kanske är det pälsfällningen som tar på krafterna, i kombination med ganska hård träning. Ska börja ge honom B-vitamin nu för att hjälpa honom lite.
I morse tränade jag och A igen och jag lät A köra fram. Lotus var superfin! Det syntes direkt att han gick i en kortare form och hon kunde mer eller mindre starta passet med en häst som var lika fin som han var i slutet av ett bra pass för en vecka sen. De jobbade mycket med tempoväxlingar och övergångar och det var väldigt intressant att från marken se hur Lotus verkligen använde sin kropp och hur hela hästen förändrades beroende på vad A begärde. Lotus såg väldigt känslig och lyhörd ut och han gick i stort sett bara på röstkommandon, A behövde knappt ta i tömmarna eller använda pisken.
Sedan fick jag köra en stund med fokus på små hjälper, en lyhörd häst och att han absolut inte fick dyka och bli låg i formen. Massor av halvhalter och en stadig hand var lösningen på det problemet. Det var nästan magiskt att köra Lotus idag. Rädd som jag var att ”förstöra” något så satt jag väldigt stilla, vågade knappt ta i tömmarna och Lotus bara jobbade. Hur fin som helst, stadig i formen och i stort sett självgående.
Jag tänker inte trassla in mig i nån beskrivning av vad vi gjorde för det kommer jag knappt ihåg – jag bara satt och njöt av den otroligt härliga känslan av att köra en häst som verkligen jobbar rätt. Men riktigt riktigt kul var det och fantastiskt att få uppleva denna utveckling som både Lotus och jag gjort de senaste veckorna. Att få möjlighet att träna intensivt på det här sättet är verkligen en förmån. Och att från marken få se Lotus jobba som han gör nu är både en njutning och en nyttig lärdom – nu vet jag vad det är jag letar efter. Och jäklar vilken kropp Lotus byggt upp, han är verkligen ett muskelknippe!
Här finns en liten filmsnutt från dagen, tyvärr av lite bristfällig kvalitet (och ljuset i ridhuset underlättar inte direkt).