I fredags var det i alla fall lugnt; en skön kvällspromenad tillsammans med Lotus boxgranne Prisma (ett fint men lite lagom grinigt sto som Lotus älskar att retas med). Prisma har en historik som till viss del liknar Lotus med skador som gjort att hon i princip varit utdömd. Dessutom har de samma veterinär som vi. Hennes matte L har dock vägrat att ge upp och Prisma fungerar nu förvånansvärt bra. När vi gick där i kvällssolen och småpratade och tittade på våra fina hästar, som med sina välmusklade kroppar ser ut som allt annat än utdömda konvalescenter, slogs vi båda än en gång av hur fantastiskt allt egentligen är.
I lördags var det arbetsdag i stallet så jag ägnade förmiddagen åt att klättra upp och ner på en stege och putsa fönster. Kändes i kroppen efteråt, men det var bara att bita ihop och göra i ordning Lotus för ridning och träning för S.
Lotus var inte lika självklar som vid förra träningspasset. Han var faktiskt lite loj och hade lite svårt att komma igång i kroppen. Det kan finnas flera förklaringar till detta, exempelvis att det hade varit en ganska solig och blåsig dag och det kan ju ta lite på krafterna. Vi fick värma upp ganska länge i skritt med serpentiner, öppnor, flyttningar och volter och sakta men säkert kände jag hur Lotus kom igång och började jobba med hela kroppen. När vi sedan joggade igång i trav kändes han helt OK, även om jag saknade den där lilla extra bjudningen.
När vi övergick till att göra lite mer samlat jobb fick jag börja med att rida öppnor och skänkelvikningar och Lotus blev ganska snart riktigt fin och vi började hitta flytet. Växlade sedan mellan att göra förvänd och rättvänd öppna och det är en väldigt intressant övning. Man kan ju tycka att det är exakt samma övning, men det är det faktiskt inte. För när man gör öppnan förvänd så har man ingen vägg som håller bakdelen på plats och då blir det väldigt tydligt att Lotus gärna sätter bakdelen lite till höger om sig. Nu fick jag korrigera det med mycket högerskänkel, något tillbakadragen, och när jag red så fick jag plötsligt väldigt fina öppnor – oavsett om jag gjorde dem rättvända eller förvända. Hittade verkligen flytet och ännu bättre blev det när jag rätade ut Lotus och inte böjde honom så mycket i innersidan. Då låser jag honom nämligen och får klart sämre flöde i rörelsen.
Galoppen var riktigt fin. Fattningarna blev kanske lite si och så, kändes som om vi fick in nåt travsteg mellan skritten och galoppen, men galoppen var härligt rund och fin med Lotus i trevlig form och framför allt kunde vi hålla ihop både form och tempo längre än nånsin. Väldigt trevlig känsla! Avslutade med lite mera travjobb och nu hade jag en häst med riktigt fin spänst och takt.
Kan sammanfatta ridpasset med att jag fick jobba lite mera för resultatet än förra veckan, men att jag på så sätt också lärde mig mycket mera. Förra veckan var Lotus nästan lite för lättriden, han hade så otroligt mycket driv i sig att jag fick ganska mycket gratis. Då fick jag njuta av hur fin han faktiskt kan vara och lära mig vad jag ska leta efter. Nu fick jag jobba lite mer för resultatet, men nådde faktiskt nästan lika långt och fick bra verktyg för att komma dit.
Igår var vi på utflykt. Johannesbergskuskarna bjöd in till klubbtävling i precision med efterföljande träning på maratonhinder. Lotus har helt klart fått smak på det här med att åka iväg på äventyr för även den här gången stod han nästan och galopperade på stallgången medan jag försökte få på honom transportskydden. Framme på plats fick en lätt rastlös Lotus snällt vänta i transporten medan vi byggde banan, men när han väl fått komma ut och fick smaka på frodigt gräs och maskrosor var han väldigt nöjd.
Det var bra fart på Lotus när vi spänt för och började köra fram. Helt klart tyckte han att det här var väldigt kul för han hade en otrolig framåtbjudning och jobbade väldigt bra. Eftersom gräs och maskrosor hunnit växa sig höga var jag dock rädd för att det skulle vara tungt för Lotus och ville därför inte köra fram så länge. Vi hade ju dessutom en ganska lång dag framför oss. Resultatet var att jag hade en häst som var alldeles för pigg och ostyrig inne på banan och vi fick tre rejäla rivningar (här snackar vi inte bara om att peta ner en boll utan vi tog med oss hela konerna…). Dessutom sjabblade jag med vägen en gång och tappade några sekunder, men det spelade mindre roll.
Som tur var skulle jag göra en start till och inför denna gjorde jag lite mera jobb med Lotus och jobbade honom på en stor åttvolt med många övergångar till skritt. Det gav resultat; Lotus jobbade nu jättetrevligt och jag hade en helt annan känsla i honom inne på banan. Nu var han riktigt lyhörd och jobbade verkligen med mig. Tyvärr fick vi lika många rivningar den här gången, även om det nu faktiskt mest handlade om ”pet”. Det får jag dock helt ta på mig. Precis som A så riktigt kommenterade när jag var klar, så måste jag bli mycket stadigare i handen och rikta in Lotus genom porten och sedan bara låta honom gå istället för att börja ”ratta och fixa” – det är då han blir vinglig och det är då vi river. Mera träning alltså! Men jag var hur som helst jättenöjd för Lotus skötte sig verkligen jättebra.
Efter en lunchpaus var det så dags att prova lyckan bland maratonhindren. Den övningen inleddes med att vi fick tömköra genom vattenhindret. Lotus är väldigt skeptisk till vatten och går gärna omvägar runt vattenpölar. Därför blev det också tvärnit när jag nu försökte styra honom rakt ner i den lilla vattensamlingen. När vi trasslat ett tag tog A över tömmarna och lyckades ganska snart övertyga Lotus om att det bara var en riktning som gällde och det var rakt ner i vattnet. Kanske hjälpte det också lite att jag, iförd gummistövlar, gick ner framför honom. Och när vi väl avdramatiserat vattnet och Lotus insett att han inte skulle drunkna så var det inte längre några som helst problem och jag kunde tömköra honom kors och tvärs genom vattnet.
Sedan spände vi för och gav oss ut bland hindren. Vi var sju ekipage som i tur och ordning fick ta oss igenom ett hinder i taget. Det första hindret var förmodligen ganska enkelt för den som gjort det förr, men jag hade fullt sjå att hitta rätt bland portarna och tyckte även att det kändes lite obehagligt trångt. Första varvet blev därför ganska vingligt och A sa till mig att jag måste släppa Lotus lite friare i stället för att tjuvhålla honom och låta honom sköta sig mera själv. Varv två blev därför mycket bättre – och nu var jag även mycket bättre på att lyssna på min groom (sambon) som gav väldigt bra anvisningar om hur jag skulle köra. Han har absolut noll hästerfarenhet, men som motorcykelförare har han en väldigt bra känsla för just det här med svängar och vägval.
Fortsatte med ytterligare några hinder och jag kände hur jag fick allt bättre självförtroende, även om jag fortfarande tog det väldigt försiktigt och höll mig till ett lugnt tempo. Lotus tyckte helt klart att det var jättekul och fick ett bra sug in i hindren. Däremot började nog orken att ta slut så vi övergick till att bara köra ett varv i varje hinder. Fick även många andhämtningspauser när vi väntade på – och tittade på – övriga ekipage. Och det var både roligt och nyttigt och dessutom väldigt bra träning för Lotus, som imponerade genom att lugnt och avspänt stå stilla och titta och verka väldigt nöjd med det.
Ett av hindren bestod av en kort men brant backe som man skulle upp- och nerför några gånger. Vi har ju kört väldigt lite ute och inte upplevt några särskilt knepiga situationer så detta var lite av en utmaning. Lotus löste det dock alldeles galant genom att suga i och galoppera uppför backen. Nerför fick han dock vackert skritta; jag visste inte hur han skulle klara av det i trav och dessutom var han obroddad och jag ville inte att han skulle halka.
Övningen avslutades med att vi gick igenom vattenhindret, i skritt, och Lotus gick som om han aldrig gjort annat. Efter det gick vi raka vägen tillbaka till parkeringen och spände ifrån och gav Lotus massor av beröm och äpplen. För han hade varit alldeles fantastiskt duktig hela dagen! Allt detta är ju så nytt för honom, bara det här att hamna i en massa krångliga situationer med vagnen eller att röra sig bland en massa andra hästar som gjorde en massa olika saker. Men Lotus inte bara skötte sig väldigt bra utan han tyckte helt klart att det hela var väldigt roligt.
Det är så otroligt kul att Lotus och jag nu äntligen kan få åka runt på tävlingar och träningar och ha kul ihop och vi njuter verkligen av det, båda två. Det är precis som om det är först nu som Lotus verkligen hamnat i sitt rätta element.
I morse var det dags för kiropraktorbesök för oss båda. Kiropraktorn har följt Lotus i drygt tre år och sett honom sen han var som allra sämst. Han var klart imponerad när han såg Lotus och kommenterade belåtet hans fina muskler och menade att han musklat sig märkbart bara sen han senast såg honom i januari. Han konstaterade att Lotus fått muskler i såväl bringa som flanker och bakdel och nu kunde stoltsera med hästens motsvarighet till ”sixpack”. Klart att jag blev stolt! Även kiropraktorn tycker att det är otroligt bra att jag börjat med körning och var helt övertygad om att det är tack vare den som Lotus nu är så pass fin.
Lotus såg på det hela taget väldigt fin ut i kroppen, men hade fått tillbaka lite av sina spänningar/skevheter i hals och nacke. Kiropraktorn menade dock att detta bara var finjusteringar, men att det var väldigt bra att hålla efter dem innan de hinner skapa problem på riktigt.
Värre var det med min rygg som var ordentligt sned och vind så jag tror att kiropraktorn var klart mer orolig för mig än för hästen. Själv är jag dock som vanligt mest mån om Lotus…
Nedan ett litet bildspel från söndagen (klicka på första bilden så startar det).