Igår var det Pay & Drive i maraton på Johannesberg – i strålande sommarväder. Lotus kändes väldigt pigg och förväntansfull när vi värmde upp och drog glatt iväg i en fräsch trav när vi fått startsignal. Det första hindret, Hagen, kändes inte alltför komplicerat. På ett ställe krävdes det dock att jag verkligen tog ut svängen och utnyttjade utrymmet för att komma rätt, och jag tyckte att vi löste det riktigt bra. Tempot var dock inte riktigt så bra som jag hade hoppats, vi tappade farten ett par gånger och jag lyckades inte få Lotus att ta galopp där jag tänkt.
Vi ångade vidare mot vattenhindret (som dock var torrlagt). Sträckan längs skogskanten inbjöd verkligen till galopp och Lotus la sig självmant i en ganska snabb galopp. Jag lät honom hållas – han var nöjd och glad och vagnen rullade lätt och genom att hålla ett bra tempo där underlaget var bra kunde vi kosta på oss att ta det lite lugnt på ställen där underlaget var sämre.
Även i vattenhindret kunde vi köra vägarna precis enligt plan. Däremot var det svårt för Lotus att hålla tempot i alla backar upp och ner och det blev onödigt mycket skritt. Vi måste träna mer på att köra i backar och att verkligen hålla det tempo som jag bestämmer.
I VM-hindret hade jag planerat att köra större delen av hindret i galopp och vi gick också in bra i en bärig galopp. Tyvärr missförstod jag min groom och blev osäker på vägen så vi göra en extra sväng och där tappade vi även galoppen. På det stora hela gick dock hindret bra, vi höll ett ganska bra tempo och fick bra svängar (förutom den onödiga missen).
Även i Macken kändes våra vägar som kloka val och vi höll oss helt till vår plan. Lotus kändes ganska fin att köra i alla hindren och jag tyckte att han följde mig på ett bra sätt och tog svängarna som jag tänkt. Däremot tappar han tempot lite och den otroliga bjudning han har på sträckorna följer inte riktigt med in i hindren. Det handlar säkert mycket om att jag gör honom lite osäker genom att ta onödigt mycket i honom. Vi måste helt enkelt få lite mer rutin på den här typen av körning.
Lotus behöll sin otroliga framåtbjudning genom hela den drygt 4 km långa banan. Han fick knappt skritta på hela tiden utan vi varvade frisk trav och galopp med lite joggingtempo där underlaget var sämre. När jag skulle ta ner honom till trav de sista 300 metrarna före mål fick jag riktigt ta i och han svarade då med att lägga in ett väldigt högt travtempo i stället. Han verkade allt annat än trött när vi kom i mål och hade nog inte haft några problem med att springa banan ett varv till.
Jag och min groom var ganska nöjda med vår insats och tyckte att vi kört hindren på ett bra sätt. Helt klart så var det här vår bästa hinderkörning i år och vi får allt bättre flyt i hindren. Dock finns det många detaljer att slipa på och framför allt måste vi få ett bättre tempo i hindren samt på sikt även kunna ta kortare vägar. Väldigt roligt hade vi i alla fall och vi har verkligen blivit ett bra och sammansvetsat team. Att Lotus älskar att springa maraton behöver ingen tveka om.
Vi ångade vidare mot vattenhindret (som dock var torrlagt). Sträckan längs skogskanten inbjöd verkligen till galopp och Lotus la sig självmant i en ganska snabb galopp. Jag lät honom hållas – han var nöjd och glad och vagnen rullade lätt och genom att hålla ett bra tempo där underlaget var bra kunde vi kosta på oss att ta det lite lugnt på ställen där underlaget var sämre.
Även i vattenhindret kunde vi köra vägarna precis enligt plan. Däremot var det svårt för Lotus att hålla tempot i alla backar upp och ner och det blev onödigt mycket skritt. Vi måste träna mer på att köra i backar och att verkligen hålla det tempo som jag bestämmer.
I VM-hindret hade jag planerat att köra större delen av hindret i galopp och vi gick också in bra i en bärig galopp. Tyvärr missförstod jag min groom och blev osäker på vägen så vi göra en extra sväng och där tappade vi även galoppen. På det stora hela gick dock hindret bra, vi höll ett ganska bra tempo och fick bra svängar (förutom den onödiga missen).
Även i Macken kändes våra vägar som kloka val och vi höll oss helt till vår plan. Lotus kändes ganska fin att köra i alla hindren och jag tyckte att han följde mig på ett bra sätt och tog svängarna som jag tänkt. Däremot tappar han tempot lite och den otroliga bjudning han har på sträckorna följer inte riktigt med in i hindren. Det handlar säkert mycket om att jag gör honom lite osäker genom att ta onödigt mycket i honom. Vi måste helt enkelt få lite mer rutin på den här typen av körning.
Lotus behöll sin otroliga framåtbjudning genom hela den drygt 4 km långa banan. Han fick knappt skritta på hela tiden utan vi varvade frisk trav och galopp med lite joggingtempo där underlaget var sämre. När jag skulle ta ner honom till trav de sista 300 metrarna före mål fick jag riktigt ta i och han svarade då med att lägga in ett väldigt högt travtempo i stället. Han verkade allt annat än trött när vi kom i mål och hade nog inte haft några problem med att springa banan ett varv till.
Jag och min groom var ganska nöjda med vår insats och tyckte att vi kört hindren på ett bra sätt. Helt klart så var det här vår bästa hinderkörning i år och vi får allt bättre flyt i hindren. Dock finns det många detaljer att slipa på och framför allt måste vi få ett bättre tempo i hindren samt på sikt även kunna ta kortare vägar. Väldigt roligt hade vi i alla fall och vi har verkligen blivit ett bra och sammansvetsat team. Att Lotus älskar att springa maraton behöver ingen tveka om.
RSS Feed
