Det första veterinären sa när han fick syn på Lotus var ”oj vad han ser ut om kotan”. Och ja, Lotus var verkligen tydligt svullen runt kotan. Veterinären visste ju redan vad som hade hänt, och frågan är om han inte redan hade diagnosen delvis färdig. Han började prata om både inflammerade kotor och trasiga gaffelband. Jag som hade hoppats på att jag kanske inbillat mig den här gången och att jag skulle behöva förklara och ursäkta varför vi ens var där. Istället blev vi inskickade på röntgen som sedan åtföljdes av ultraljud. Klart att jag hann bli orolig! Dock fick jag några lugnande ord från veterinären, som förklarade att han bara ville vara säker i sin diagnos och att det nog inte var alltför allvarligt.
Röntgen visade att det inte fanns några frakturer. Dock muttrade veterinären om att hovbenet inte såg nåt vidare ut, vilket i och för sig varken var något nytt eller någon överraskning, men jag ville inte riktigt bli påmind om det. Det syntes också att det var inflammerat runt kotan. Ultraljudet visade också på en inflammation samt att ett pyttelitet benfragment slitits loss från kotsenbenet och följt med senan.
Veterinären verkade dock inte alltför oroad och sa att Lotus kommer att bli frisk även denna gång. Han sammanfattade det som att Lotus var rejält överansträngd i och runt kotan, både i leder och senor, och att detta alldeles säkert hänt när han gick i bottenlös lera eftersom det blir en väldigt ansträngande belastning. Det hela har inte något direkt samband med hans gamla skador, men det är klart att Lotus är lite extra skör just på grund av sina gamla problem och att han därför drabbades lite hårdare än vad han skulle ha gjort annars.
Behandlingen blev lite kortison i blodet mot allmän svullnad och lokal behandling i kota och kotsenben med ”tuppkam”. Lotus ska stå i sjukhage en vecka och promeneras. Sedan blir det en vecka i vanlig hage och skritt framför vagnen (ja, veterinären ordinerar alltid körning som igångsättning, aldrig ridning) innan vi ska tillbaka och visa upp oss igen.
Ja, det var verkligen tur att jag åkte till kliniken och att jag fick en tid så snabbt. Annars hade det nog kunnat bli en betydligt allvarligare skada. Om jag förstått sambanden rätt så är det nu området runt kotan som drabbats och inte runt hovbenet, som ju är Lotus stora svaghet. Därför är det kanske trots allt inte ett alltför allvarligt bakslag utan "bara" ett högst irriterande och onödigt avbrott i träningen. Men det är klart att även kotan varit utsatt för stor belastning tidigare och därför är extra skör och sannolikt drabbades hårdare än vad den skulle ha gjort på en ”normal” häst.
Dock blev besöket en plågsam påminnelse om att Lotus tid som fungerande häst nog ändå är ganska begränsad. På sista tiden har jag kommit på mig själv med att för första gången på många år våga betrakta Lotus som någorlunda frisk och faktiskt våga planera för nån sorts framtid för honom. Nu kändes det som om den känslan ännu en gång fick sig en törn.