När vi kommit över järnvägen och en bit upp mot skogen började dock Lotus att titta sig omkring och verkade ganska stressad och upprörd. Han vände sig om flera gånger och stirrade mot en specifik punkt ute på vallen och plötsligt hörde jag en kraftig frustning nånstans mellan oss och järnvägen. Tänkte att det kanske kunde vara nån av stallkompisarna som var ute med sin häst så jag ropade ut i mörkret, men fick inget svar. Helt klart så fanns det något vilt djur därute, troligen älg eller vildsvin.
Är van att vara ute i mörkret med Lotus och brukar aldrig tycka att det är obehagligt, men den här gången blev jag faktiskt lite rädd. Lotus reagerade så pass mycket och var väldigt uppstressad – så gör han bara om det verkligen finns en anledning. Vände tillbaka hemåt, inte helt nöjd med att vad det nu än var som skrämde Lotus därute så måste vi passera det för att komma tillbaka till stallet. Dessutom hade jag honom i bara grimma och jag visste att jag skulle ha svårt att hålla kvar honom om han skulle få panik på riktigt.
Vi tog oss snabbt de kanske 500 metrarna tillbaka till ”rätt sida” om järnvägen och jag fick hålla ganska hårt i en riktigt upprörd Lotus. När vi väl kommit över järnvägen kändes det som om jag kunde andas ut, mest för att det kändes bra att veta att om jag skulle tappa Lotus så behövde han åtminstone inte passera järnvägen för att komma hem. Där nånstans lugnade Lotus också ner sig. Får väl aldrig veta vad det var som fanns därute i mörkret, men det hade varit ganska spännande att få syn på något!