Blir nästan lite tårögd när jag tänker på den resa vi gjort tillsammans. Det känns som en evighet sen jag hämtade hem den där vingliga 4-åringen från Rindö. Då kändes allt så enkelt och självklart. Lotus skulle ta vid som ridhäst efter min gamla häst, Ture. Vi skulle träna en hel del dressyr, kanske även tävla lite, men självklart skulle vi även rida ut, kanske till och med hoppa lite, ha massor av kul tillsammans. Och det första året var det precis så roligt och lättsamt som jag hade tänkt mig. Sen kom skadorna. Alla resorna till veterinären. Glädjen när en skada hade läkt ut och jag trodde att allt skulle bli som vanligt igen. Och hopplösheten när skadan kom tillbaka. Så många gånger som jag trodde att jag skulle förlora min fina häst. Så många tårar som jag gråtit.
Vändpunkten kom för åtta år sedan. Då var Lotus egentligen nästan i sämre skick än någonsin tidigare och jag trodde att han skulle få sin dödsdom på riktigt. Men det var då som min veterinär, istället för att skicka Lotus till himlen, sa att även om Lotus kanske aldrig skulle bli den ridhäst som jag hade tänkt mig så fanns det säkert en nivå som han kunde fungera på och nu gällde det att hitta den nivån. Det var då vi la om vår träning helt och väldigt mycket har hänt sen dess. Jag trodde då att min fina Lotus skulle bli en promenadhäst som i bästa fall skulle kunna hålla för lite lättare träning. Att jag åtta år senare skulle ha en fantastisk vältränad körhäst som fullständigt sprudlar av livsglädje, nej det hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig. Och vägen hit har varit allt annat än spikrak, vi har haft en hel del motgångar längs vägen, om än inte lika avgrundsdjupa som tidigare. Men vi har också haft så fantastiskt mycket roligt tillsammans och det räcker med att jag kastar en blick på min underbara häst för att veta att han är värd precis all möda som jag lagt ner på honom. Är så tacksam över att jag orkat kämpa på och att jag ändå trott på Lotus hela tiden. Är också väldigt tacksam över de som stöttat mig, där är vår veterinär en väldigt viktig person, men även tränare, vänner och familj har varit ett stort stöd.
Lotus har nu varit skadefri i nästan ett och ett halvt år och det är faktiskt helt otroligt. Jag hoppas att vi har många fina år kvar tillsammans. En sån här häst får man bara en gång i livet.