Vi var på plats i ganska god tid, vilket på sätt och vis var synd för det gjorde att jag tog det lite onödigt lugnt och när vi väl satt i vagnen insåg jag att vi hade lite väl kort om tid för framkörning. Problemet var också att framkörningsmöjligheterna var ganska dåliga, vilket jag i och för sig kände till. I stort sett hade vi en vägsnutt och en isig stallplan att vara på. Lotus var väldigt ivrig och spänd - spänd på det där nyfikna sättet - och hade inte riktigt tid att lyssna på mig. Han vill ju mest springa runt och titta på allt spännande i omgivningen. Det är ju lite så med Lotus att han tycker ju att allting är så kul och spännande, vilket i sig är en väldigt bra egenskap, men resultatet blir ju att han inte riktigt har tid att lyssna på matte. Samtidigt blir jag enormt imponerad av honom för han går fram på en okänd plats med massor av ”faror” i form av konstiga saker, fladdrande ensilageplast och hästar som springer runt i hagarna och inte en enda gång reagerar han genom att bli rädd, vända eller göra nåt dumt utan han bara går – och han verkar älska det. Snacka om att jag känner mig trygg med min häst!
Vi hade tio minuter till vårt förfogande på en liten snutt av ridhuset och där kunde jag trava på en volt och känna att Lotus i alla fall började närma sig att hitta formen. Dock var det för trångt för att trava på ordentligt. Fick även gå in på banan en kort stund innan det var dags för start. När vi startade kände jag mig dock långtifrån färdig och prestationen blev väl lite därefter. Lotus var OK i formen, men hade inte riktigt lossnat och blivit sådär rund som han borde vara. Därför var han inte heller riktigt följsam och vi hade t ex problem med att komma ut i hörnen. Båda travökningarna slog över i galopp och överhuvudtaget var han inte så ”framme” som han borde vara. En hel del småmissar, mycket som blev OK men som borde ha varit mycket bättre, men i och för sig också en del som var ganska bra. Blev också väldigt medveten om min egen orutin, plötsligt var det väldigt svårt att köra program och det blev en hel del småslarv som för sena halter och slarviga vägar. Mest påtagligt var dock att jag insåg att det var mycket svårare att köra med giggen än jag kom ihåg. Framför allt upptäckte jag att det var trångt i ridhuset och det var svårt att få till svängarna. Det var liksom fysiskt svårt att komma ut i hörnen eller upp på medellinjen och det störde förstås både mig och Lotus. Slarvigt att inte ha tränat med den på hela vintern.
Nåja, jag var ändå ganska nöjd med denna vår första insats, samtidigt som jag var väldigt nöjd med att jag, högst medvetet, valt att göra två starter. Vid den andra starten kunde jag nämligen rätta till en del av misstagen. Till att börja med så var Lotus nu mycket lugnare och nöjdare. En lyckad kombination av att han var lite uppvärmd i kroppen och samtidigt lite avsvalnad i huvudet. Vi klev ombord i vagnen i god tid, hann skritta en stund och sedan trava fram och tillbaka på vägen så att han fick igång kroppen ordentligt. Kunde sedan göra ett betydligt bättre jobb på den lilla framkörningsdelen av ridhuset och de minuter jag sedan fick inne på banan innan start använde jag effektivt till att träna på att gå ut i hörnen samt göra flera travökningar. Nu kändes Lotus riktigt fin och även om det inte var som på träning hemma så kändes det väldigt mycket bättre än vid den första starten.
Nu flöt programmet på på ett helt annat sätt. Vägarna blev mycket bättre, även om jag fortfarande hade lite svårt att komma ut i hörnen, och det mesta kändes riktigt bra. Lite symptomatiskt var det att vi nu fick taktinslag i skritten, men så är det alltid; när Lotus kommit igång i kroppen kan han inte längre skritta. Så det vi vann på att vi nu fick till hyggliga travökningar tappade vi väl på skritten i stället… Bommade även ryggningen (båda gångerna), blev alldeles väldigt sneda, vi som ryggat så bra på träning på sistone. Däremot satte jag enhandsfattningen någorlunda bra, kändes som en lite seger i sig.
Nåja, jag kände mig i alla fall jättenöjd. Lotus kändes fin hela programmet igenom, jobbade bra och lyssnade på mig. Sen insåg jag ju hur mycket vi har att träna på och en av de viktigaste sakerna blir förstås att göra ett par dressyrpass med giggen och verkligen få in känslan för hur den fungerar. Dessutom måste nog Lotus vara ännu mer rund och ”igenom kroppen” för att gå riktigt bra framför den som framför maratonvagnen. Så vi har lite att jobba med, men när det väl fungerar, ja då tror jag att det kan bli riktigt bra.
Poängen då? Jo, första klassen körde vi LA och fick då 73 straff, vilket inte var så imponerande. Däremot var det nog ungefär vad vi förtjänade och kritiken var högst berättigad. Nästa start var Nationell Lätt, samma program men lite högre krav. Där fick vi 59 straff, vilket var ungefär samma som sista starten förra säsongen och då tyckte jag att vi gjorde en bra prestation. Förbättringen mellan starterna och det faktum att vi fick de poäng vi fick trots att vi gått upp en klass gjorde att jag faktiskt kände mig väldigt nöjd. Lite mera träning och rutin så tror jag att det kan bli riktigt bra. Också glad över att jag vid den andra starten fick mestadels 7:or på de allmänna punkterna, dvs lydnad, gångarter etc.
Otroligt nöjd också med min fina häst som sköter sig så otroligt bra på tävling – och verkligen verkar uppskatta tävlingslivet. Visst kan husse bli lite trött på honom ibland när han vill pyssla och plocka lite väl ivrigt, men samtidigt är jag ju så otroligt lätthanterlig och finner sig lika bra i att bli lämnad i släpet som i att promenera runt på tävlingsplatsen. Lotus är verkligen som skapt för att vara tävlingshäst! Och jag älskar det här livet, mer än jag nånsin trodde. Men visst var vi ganska trötta och mosiga alla tre när vi så småningom landade hemma i stallet. Tror att vi alla sov ganska gott i natt…