Idag bestämde jag mig för att det var dags att prova det nya, och som det visade sig väldigt fina, underlaget i ridhuset med lite tömkörning. Lotus var jättefin. Det var bra fart på honom, men till skillnad från häromdagen så höll han sig i skinnet och lyssnade på mig. Och visst, helt klart så är det enklare att göra ett bra tömkörningsjobb när man är inom fyra väggar! Eftersom vi var ombedda att undvika att ”ligga och nöta” på volter tills ridhusunderlaget satt sig ordentligt så jobbade jag mycket längs fyrkanten med övergångar, öpppnor och skänkelvikningar. Vi gjorde även lite jobb på volter, men då tänkte jag verkligen på att öka och minska storleken och flytta volterna hela tiden för att inte nöta på samma ställe. Och det var helt klart nyttigt, det gjorde att jag tvingades styra och planera vår väg. Lotus jobbade jättebra i traven, man såg verkligen hur han satte under sig och jobbade bakifrån och han såg väldigt fin ut i formen. Att trava längs långsidorna är däremot lite svårt numera eftersom Lotus lagt upp ett högre travtempo i körningen som han gärna vill ta med sig även i tömkörningen – och så fort kan matte inte springa. Vi jobbade även mycket i galopp och Lotus kunde då ligga i en väldigt kort och stadig galopp. Som avslutning jobbade vi lite mot piaff och fick till några riktigt fina tramp.
Det var väldigt roligt att arbeta Lotus från marken och verkligen se honom jobba. Han är SÅ fin nu! Det är fascinerande att se den välmusklade kroppen, hur korrekt han jobbar och vilken styrka han utstrålar. Vi har nått en nivå som jag aldrig trodde skulle vara möjlig – och vi tänker inte stanna här. Ibland kommer tanken; hur länge får jag njuta av det här? Men jag försöker alltid att skjuta undan såna tankar. Jag har en helt fantastisk häst, kanske kommer jag aldrig mer att ha en så fin häst. Vi har ingen aning om hur länge det här varar, men jag njuter verkligen av varenda sekund och gör mitt bästa för att ta den här tiden tillvara.
Nån gång när Lotus jobbar sådär riktigt bra kan jag även sakna ridningen för en kort sekund och fundera lite på hur det skulle kännas att sitta på honom när han går på det sättet. Men egentligen saknar jag inte ridningen ett dugg. Visst, det var roligt att rida honom, men samtidigt var jag ofta frustrerad över att jag inte var en tillräckligt duktig ryttare för att nå de resultat jag ville. Jag känner sällan samma frustration när jag kör eller tömkör. Dessutom misstänker jag att just det faktum att Lotus inte längre behöver vara ridhäst har bidragit till att han jobbar så otroligt bra just nu.