Igår misströstade jag dock lite. Tränade för A på morgonen och tyckte inte alls att jag hittade den där känslan i körningen som jag kunnat njuta av på sistone. Mot slutet av passet var Lotus visserligen riktigt fin, men vägen dit kändes lång och framför allt tyckte jag att han var väldigt stark och inte riktigt ville bli sådär följsam som jag blivit bortskämd med att ha honom. Jag körde återigen på tränsbettet och det kanske inte var någon bra idé, helt klart så blir han starkare på det än på stången. Det största problemet var dock att min hand inte ville lyda mig. Jag har haft lite problem på sistone med en domnande/krampande högerhand och inser att det nog handlar om att jag tillbringat lite för många timmar vid datorn. Igår var det värre än nånsin och frustrationen var stor när A sa åt mig att hålla mer i högertömmen och jag konstaterade att det inte gick, jag fick helt enkelt inget grepp. Därför kändes det väldigt osäkert hur tävlingsstarten skulle gå.
Resten av lördagen gick åt till puts och fix och nya skor på Lotus. Gjorde även lite förbättringsåtgärder på giggen. Har irriterat mig på att det är lite för många störande ljud på den, men nu är svängeln dämpad med cykelslang och eltejp och jag har även satt snabbkopplingar på bakseleremmarna och gömt spännena under en bit slang så att de inte ska slå mot skakeln. Har dessutom kompletterat med reflexer – det är ju första tävlingen med giggen och reflexerna saknades tidigare.
Tidig ankomst till stallet i morse för att få dit flätorna och göra en sista puts av Lotus innan jag gick precisionsbanan. Den kändes relativt enkel med bara några få knepiga svängar, men det är ju ingen garanti för att det ska vara så enkelt som man tror att ta sig igenom den. Tittade på de första ekipagen – mina entusiastiska stallkamrater som debuterade på tävlingsbanan – innan det var dags att ta ut Lotus. Kunde ganska omgående konstatera två saker; min hand fungerade (oklart om det var tack vare värktabletter/handledsstöd/bättre handskar/annan pisk/annat bett eller om det bara berodde på att jag inte suttit vid datorn dagen innan) och Lotus kändes helt fantastiskt fin. Helt klart så var den där fina hästen jag fått njuta av tidigare i veckan tillbaka och redan från början hade jag en härligt lösgjord häst som gick i en fantastisk form och verkligen lyssnade på mig. Frågan är om det inte var det bästa körpasset på hela veckan. Jag gjorde många övergångar, ”kollade att gas och broms fungerade”, några ökningar och körde genom några koner. Sen ville jag nästan inte köra mer, rädd att förstöra den fina känslan.
När vi kom in på banan så var det precis som om Lotus tände till på allvar, han tryckte verkligen på i traven och det kändes lite om han sa ”häng med nu matte, nu kör vi”. Hade sedan en jättebra känsla genom hela banan, vi kom rätt på nästan alla ”hinder” och även om vi kanske vinglade till någon gång så kändes det på det hela taget väldigt bra. Lotus låg i en fin vägvinnande och jämn trav, det var en ren njutning att köra honom och inte en enda boll föll. Jag var så otroligt nöjd och stolt och brydde mig inte ens om vilken tid vi fick och hur vi stod oss i konkurrensen. Det visade sig dock att vi bara blev slagna med några futtiga sekunder så vårt tempo var det inget större fel på.
Sedan blev det vilo- och matpaus för både häst, matte och groom innan det var dags att ladda om till dressyren. Körde bara fram en kort stund (som blev ännu något kortare än jag tänkt mig då vi felbedömde lite) och Lotus kändes fin även nu, även om han kanske var något mattare. Konstaterade lite förvånat att han nu nästan gick bäst i vänster varv, dvs det varv som vi haft mest problem med tidigare. Insåg också att han inte riktigt gick ut i hörnen som jag ville, att det berodde på att han inte var tillräckligt ”uppe” på yttertömmen – men att det var för sent att göra något åt det nu.
Kunde behålla mycket av den fina känslan inne på banan, även om det som vanligt inte går att köra lika bra på tävlingsbanan som på träning eller uppvärmning. Lotus gick med en härlig framåtbjudning, var fin i formen även om han då och då ”dök” lite och han lyssnade uppmärksamt på mig. En och annan miss hade vi; den första travökningen inleddes jättebra men sedan fick vi ett galoppanslag (mitt fel, jag drev honom för mycket), halten innan ryggningen blev fin, men Lotus tog nåt steg framåt efter en stund i stället för att stå stilla. Själva ryggningen däremot blev bra. Vid några tillfällen tappade Lotus lite bjudning och började ”fixa” lite med bettet. Jag körde ju på stången igen och jag vet att han då blir lite känslig för om jag tar för mycket i munnen, vilket jag förmodligen ibland gör när jag blir lite stressad och vill för mycket. Sen var det ju det här med att komma ut i hörnen… Vi genade lite för många gånger och det drog ju förstås ner betygen litegrann. Men på det hela taget hade jag en väldigt bra känsla genom hela programmet, Lotus var jättefin och jag fick verkligen känslan av att jag faktiskt kunde visa upp en hel del av den där fina hästen jag har på träning. När jag tittade på filmen efteråt blev jag väldigt positivt överraskad av hur fin Lotus är i formen när han verkligen går som han ska (även om han inte klarar av att gå så riktigt hela tiden).
Vi belönades med 58 straff, hade 6:or och 7:or genomgående förutom en 5:a för den misslyckade travökningen. Jag är supernöjd med det resultatet och det räckte faktiskt till seger. Det kändes otroligt kul att få genomföra en tävling med sån bra känsla i körningen och det var roligt att få visa upp min fina häst. Roligt också att tävla med en Lotus som verkligen älskar att vara med och visa upp sig. Lite extra stolt blev jag när jag fick höra att många kommenterat Lotus och tyckt att han var så fin.
Ja, en riktigt lyckad tävlingsdag som verkligen gav mersmak. Och ett otroligt bra kvitto på att vår intensiva träning gett resultat. Nu är det bara att fortsätta för att bli ännu bättre, sen kanske vi kan komma ner till de där 50 straffpoängen som Christer P tycker att vi borde kunna köra på.
Ska försöka att få upp filmsnuttarna på hemsidan så fort jag fått ordning på tekniken!