Egentligen är det ju helt fantastiskt att vi är där vi är just nu. Vem hade kunnat tro att Lotus och jag nånsin ens skulle komma i närheten av en tävlingsplats? Och när jag för drygt tre år sen tog beslutet att jobba vidare med Lotus, trots att det såg så hopplöst ut, då kunde jag aldrig ana att vi skulle komma dit där vi är nu. Och att körning skulle bli ”vår grej”, ja om nån hade sagt det till mig då hade jag nog bara skratta den personen rakt upp i ansiktet! Jag tänker ofta tillbaka på vår historia tillsammans och slås av hur fantastisk den faktisk är. Finaste fina Lotus, tänk vad mycket du gett mig! Vilken tur att jag (och några till) trott på dig hela tiden för du är verkligen värd alla dessa chanser du fått – och tagit!
I måndags hade även jag hästledigt och Lotus fick bara gå i hagen och ha det bra. Enligt utsago så var han hur pigg som helst på morgonen och for ut i hagen med glada bocksprång så så farligt trött var han tydligen inte.
I går hade vi ”myskväll”. Borstade och pysslade – samt vågade mig på att rycka manen. Den har vuxit sig alltför lång på sistone, men jag har inte vågat rycka den eftersom jag vet att jag ofta tar lite för mycket och risken då var att jag inte skulle kunna fläta den. Men nu är det en och en halv månad till nästa tävling och Lotus ser prydlig ut igen. Fast jag måste erkänna att jag bara orkade rycka en stund så att den blev lite lagom urtunnad, sedan tog jag fram saxen och fixade längden.
Det var många som ville prata med oss och gratulera till tävlingsframgångarna och aldrig trivs väl Lotus så bra som när det samlas flera personer runt honom för att prata – för även om det kanske främst är mig de egentligen vill prata med så är det klart att även Lotus får den uppmärksamhet han vill ha. Och han har lyckats göra sig ganska populär i stallet med sitt charmiga sätt.
En promenad tog vi också, upp till ladan och tillbaka. Kallt var det, men jag höll värmen ganska bra genom att hålla Lotus ganska höga tempo. Att promenera med honom är rena ”power walken”! Träffade på en älg på nära håll. Den var jättespännande så länge den bara stod och tittade på oss, men när den vände och hoppade in i skogen blev Lotus lite rädd och sen var han lite ”på tårna” resten av vägen. En räv såg vi också.
Passade även på att lämna min sadel till sadelmakaren för att hon ska kolla stoppningen så att den inte blivit sned, nu när jag ridit i den ett tag. Hon får även laga ett par trasiga detaljer på selen och jag fick lite tips om hur jag ska laga ”snärten” på körpisken. Den tappade jag nämligen på framkörningen i söndags… Bra att passa på med allt sånt nu när vi ändå har semester från all träning!