Därefter var det dags att köra igenom LB-programmet. Det var första gången jag körde hela programmet och det kändes faktiskt bättre än förväntat. Men nog fanns det en hel del att slipa på. Exempelvis så svängde jag upp på medellinjen alldeles för sent och själva färden blev ganska vinglig. Första volten, åt höger, blev för liten eftersom Lotus ”ramlade in” men å andra sidan blev volten åt vänster riktigt bra. Halten blev bra, men ungefär två meter för långt fram. Jag måste verkligen träna på att göra halten när hästens huvud är vid punkten – och ta höjd för att Lotus tar längre tid på sig att stanna än jag tror. Serpentinerna blev ganska fina, men jag har lite svårt att få dem jämna. Och ökningarna lämnade en del övrigt att önska… Jag fick bakläxa på dem och fick träna på att driva honom rakt fram i ökningen och sedan, strax innan hörnet, lägga över pisken som en innerskänkel och fånga upp yttersidan innan svängen. Ett problem med ökningarna är att gränsen mellan en bra ökning och galoppinslag är ganska hårfin…
Men på det hela taget var jag ganska nöjd. Visst, vårt genomförande var absolut inte värt de högsta poängen, men det var heller ingen katastrof. Jag har några träningspass på mig att slipa lite på detaljerna och jag förväntar mig absolut inte nåt toppresultat på tävlingen. Vad jag definitivt måste träna på är just detta att utföra rörelsen precis vid rätt punkt. Sen gäller det att våga fortsätta att jobba hästen även inne på tävlingsbanan och inte bara bli en passiv passagerare.
Lotus var jättefin på slutet och jobbade på i en härligt lösgjord form. Han började nog bli ganska trött och var ordentligt svettig, men humöret och framåtandan var det inget fel på. Tror att han var ganska nöjd med sig själv!