Vi tog en härlig skogspromenad. Kors och tvärs i skogen, upp och ner och över stock och sten. Lotus älskar det! Jag tömkörde honom. Eftersom han inte riktigt håller för att rida på alltför många dagar i veckan, är jag mån om att få kvalitet på den ridtid jag har. Därför "slösar jag inte bort den" på skogsturer. Missförstå mig rätt, det är absolut inget fel att rida ut sin häst, tvärtom. Men om jag nu bara kan rida min häst två dagar i veckan vill jag arbeta honom de passen. Skogspromenaderna kan jag lika gärna göra från marken. Ibland promenerar jag bara brevid, men jag har märkt att det är betydligt bättre att tömköra. Dels kan man då göra ett bättre jobb och faktiskt låta hästen arbeta i form. Men en stor fördel är att det är mycket enklare att samsas om utrymmet på en smal stig om man kan gå bakom hästen istället för bredvid. Dessutom har jag mycket bättre koll på Lotus när jag har två tömmar att bromsa och styra med i stället för bara ett rep. Jag har tömkört honom så mycket ute att jag litar fullständigt på honom och vet att han går dit jag vill. Så har det dock inte alltid varit. I början av vår tömkörningskarriär kunde de mest konstiga saker inträffa. Jag har varit med om både att han hoppat av vägen och att han tvärvänt så att jag plötsligt mött honom i full galopp. Bland annat...
Det är fascinerande att se hur bra han hittar i skogen. Just den här vägen hade vi bara gått en gång tidigare och stigen var smal och lite svår att se. Ett par gånger tyckte jag att Lotus tog fel väg och försökte styra in honom på vad jag trodde var rätt väg. När han var ovillig att följa med dit jag ville styra honom tittade jag en gång till på den nästan obefintliga stigen framför honom och insåg att han ju faktisk VAR på rätt väg. Efter att ha upprepat samma misstag ännu en gång, insåg jag att jag skulle lita på Lotus och låta honom välja väg för han kunde bäst.