Även igår verkade Lotus lite trött. Såg att han var rejält svullen runt ganascherna, något som ofta händer så här på våren när det spirar diverse växter i hagen och hästarna bara inte kan låta bli att tugga i sig det de hittar. Nån gång har Lotus till och med fått feber på grund av detta. Därför tempade jag honom igår, men han visade helt normal temp. Vi började med en promenad i skogen och helt klart så var Lotus inte sitt vanliga pigga jag för han brydde sig inte ens om att hoppa över diken och vattendrag.
Fortsatte med ett tömkörningspass i ridhuset. Då var all trötthet som bortblåst och Lotus var verkligen jättefin. Vi jobbade på samma sätt som häromdagen med mycket öppnor och sidvärtsrörelser och jag la även in många tempoväxlingar samt fick till några riktigt fina försök till piaff. Lotus var härligt följsam och lydig, jobbade verkligen genom hela kroppen och såg otroligt fin ut. Hela hästen utstrålar kraft och styrka, han rör sig med en helt annan säkerhet än tidigare, ja han ser faktiskt ut som en riktig dressyrhäst. Kan erkänna att jag var en väldigt stolt matte och det var inte utan att jag önskade att det varit nån där som såg honom.
I morse gjorde jag mitt vanliga ”arbetsbyte” med A, vilket innebär att jag hjälper henne med morgonjobbet i stallet och sedan har hon träning med oss. Även om jag nog inte skulle vilja jobba i stall varje dag så uppskattar jag verkligen de här mornarna i stallet. Det är väldigt skönt att börja dagen med några timmars fysiskt jobb och det är avkopplande att jobba med hästarna – en välbehövlig kontrast mot mitt vanliga och ibland rätt stressiga jobb vid datorn.
Träningspasset gjorde vi på gräsbanan och Lotus fick med beröm godkänt. Han var fin redan från början och jobbade med bra takt och i fin form. Vi jobbade på med att göra många övergångar och nu fick jag öka på svårighetsgraden ett snäpp till genom att korta honom ännu mer när jag skulle samla honom och göra ökningar som närmade sig ”riktig” ökad trav. Jag fick växla mellan arbetstrav, mellantrav och ökad trav och även om jag kan erkänna att jag har lite svårt att riktigt känna och se nyansskillnaderna, så var jag imponerad över hur bra Lotus jobbade och hur han verkligen tryckte på i ökningarna. Enligt A så visade han verkligen en början till riktig ökad trav med ”häng” i frambenen, även om han inte har styrkan nog att göra det fullt ut. Till en början var Lotus lite ouppmärksam och en aning seg i övergångarna, men efter att jag gett honom några lite tuffare tillsägningar så räckte det med att jag väste åt honom för att han skulle öka.
Ännu ett riktigt riktigt bra pass! Lämnade träningsbanan med en otroligt bra känsla och var väldigt nöjd med den fantastiska utveckling som Lotus visar. För inte alltför länge sedan kändes de här målen helt ouppnåeliga – nu känns det snarare som om vi bara börjat och att vi kan komma hur långt som helst!
Avslutade passet med att hämta trillan från ridhuset, eftersom vi behöver den när vi ska köra på Frösunda marknad på lördag. Eftersom den är ganska tung ville jag slippa att själv dra den över ”vallen” som är precis innanför ridhusdörren. Därför spände jag för ute i hinderförrådet och det första Lotus fick göra var att ta i ordentligt för att få vagnen över tröskeln. Inga problem, tyckte Lotus. Inte heller tyckte han att det var det minsta konstigt att det lät ganska mycket om vagnen, en gammal trilla med järnskodda trähjul går ju inte direkt tyst. Slarvigt nog hade jag inte tagit med mig några remmar till bakselen och dessutom helt förbisett att det faktiskt är en liten nedförsbacke mellan stallet och ridhuset. Där blev Lotus nästan påkörd bakifrån av vagnen… Cool som han är så tog han det hela med ro, han stannade upp och tittade på mig och verkade undra om det verkligen skulle vara så här. Det skulle det naturligtvis inte och jag skämdes över mitt slarv. Som tur var så dök Bosse upp precis i det ögonblicket och fick agera broms så att vi kunde ta oss vidare till logen utan missöden. Och jag lovar, bakseleremmarna är nu framplockade och jag kommer aldrig mer att sätta mig i en obromsad vagn utan att spänna fast bakselen först. Dock blev den här lilla incidenten ännu en påminnelse om vilken fantastiskt klok och lugn häst jag har.