Vid det första tandläkarbesöket fanns det så mycket att göra att det inte ens gick att åtgärda allting vid ett och samma tillfälle. Sedan har Lotus fått träffa tandläkaren regelbundet, till att börja med med sexmånadersintervaller, men numera räcker det med en gång om året. Och den här gången, liksom vid de senaste besöken, var det bara lite vanligt underhåll som krävdes. Några små snedheter, några vassa kanter. Snabbt avklarat och beröm från tandläkaren, som tyckte att Lotus såg jättefin ut. Jag hade inte haft nån anledning att oroa mig för att det skulle vara värre än så, men det är ju alltid skönt att få bekräftat att man har rätt känsla. Och det faktum att Lotus nu år efter år är fin i munnen är ju ytterligare ett bevis för att han mår bra och fungerar bra i arbete.
Hade tänkt att jag skulle hinna jobba Lotus innan tandläkarbesöket. Dock krävde alla hästarna mindre tid än planerat så jag fick åka upp till stallet långt tidigare än jag tänkt och då var det bara att plocka in Lotus från hagen och ställa honom direkt i behandlingsboxen. Att göra nåt jobb med honom efteråt kändes inte schysst; även om tandläkaren inte gjort några större ingrepp så hade ju Lotus varit drogad. Det fick bli en kort promenad när han kvicknat till så han fick en extra vilodag – och jag fick mera tid på jobbet.