Jag är också väldigt tacksam för allt stöd jag fått i min oro från alla möjliga håll. Inte en enda gång är det nån som tyckt att jag sjåpat mig och oroat mig i onödan utan alla har verkligen förstått hur jobbigt det varit och varför jag befarat det värsta. Alla, inklusive veterinären, tog min oro på största allvar och allt stöd har hjälpt mig genom de hemska dagarna när jag trodde att jag skulle förlora min älskade häst.
Men Lotus överbevisade oss ännu en gång och visade att han tänker hänga med ett tag till. Och jag är glad över att jag ändå upptäckte problemet i tid, för även om det nu ”bara” var en öm rygg som spökade, så skulle det kunna orsaka betydligt större problem om vi inte hanterat det i tid. Lotus sköra kropp tål inte riktigt att gå med problem som gör att han felbelastar sig – det är som att be om problem. Därför tänker jag ta ut kiropraktorn när han är färdig med sin Finadyne-kur, bäst att låta honom gå igenom hästen och kontrollera så att det inte finns några konstigheter som behöver åtgärdas.
Så den här veckan är det promenader som gäller. Och nu när vi vet att det finns en framtid så kan vi njuta även av dem. Men vi ser nog båda fram emot nästa vecka när vi ska plocka fram vagnen igen.