På våra färder har vi bland annat besökt diverse loppisar på jakt efter kläder som kan matcha giggen vid kommande tävlingar. Sambon hittade en jättefin brun kostym med väst och allt för en spottstyver. Jag har redan tidigare köpt en kavaj så nu är det hatt till mig och tweedkeps till sambon som saknas samt helst även en kjol till mig.
Igår var jag tillbaka i stallet för första gången på fem dagar. Flera saker gjorde mig glad, utöver att återse Lotus förstås. Först kunde jag konstatera att ridbanan gjort stora framsteg och nu vågar man nästan tro på att vi inom en överskådlig framtid faktiskt ska få en ridbana. Och ridhuset var stängt för omläggning av botten. Underlaget har varit under all kritik och även om Lotus inte verkar ha lidit av det så har det inte alltid känts helt bra att jobba hästen på det och vi har alla hoppats på att nåt ska göras åt saken. Nu är det alltså på gång och mig passade det extra bra att ridhuset var stängt just nu när jag ändå tänker låta Lotus ta det lite lugnt ytterligare några dagar. Allra gladast blev jag dock när jag kom ut i hagen och upptäckte att Lotus bästis Marabou nu gick i beteshagen. Han har varit skadad och stått i sjukhage ett tag men nu var han frisk nog för att gå ut på riktigt igen och att döma av hur nära varandra Lotus och Marabou gick så var det ett kärt återseende. Detta blev ännu tydligare när jag hade Lotus inne och hörde Marabou stå och gnägga efter honom vid grinden i stället för att vara längst borta i hagen med de andra hästarna. Helt klart har Lotus och Marabou alldeles speciella band.
Lotus såg ut precis som vanligt och verkade må jättebra. Lugnet har nog lagt sig i hagen för efter att ha kommit in med små nypmärken de första dagarna verkade han nu inte ha fått några nya sår och de gamla reporna började läka. Magen hade kanske vuxit lite, men han var absolut inte tjock. Han såg rätt nöjd ut med att jag kom och tog in honom och tyckte nog att det var ganska skönt att få komma in i stallet en stund.
Jag planerade en lugn tömkörningspromenad för att jogga igång honom lite. Dessvärre visade det sig ganska snart att luften var full av stickande irriterande insekter. Lotus blev enormt irriterad; tvärstannade flera gånger och försökte göra sig kvitt sina plågoandar. Det var verkligen synd om honom – och helt omöjligt att ens försöka göra nåt jobb. Inte heller gick det särskilt bra att skritta så det fick bli mycket trav, vilket innebar att jag också blev tvungen att springa. Och det kanske var nåt bra med det också! Så turen blev kanske inte riktigt så mysig som jag hoppats.
I morse var jag i stallet ganska tidigt för att försöka undkomma insekterna. Dock var inte vädret lika soligt och tryckande varmt idag så insekterna var inte fullt lika aktiva. Fick med mig sambon och kunde passa på att köra. Vi gav oss iväg längs skogsvägen upp mot ladan och Lotus var väldigt nöjd. När jag så småningom bad honom att trava drog han iväg i god fart med spetsade öron och det var en jättehärlig känsla att sitta bakom honom. Tyvärr kom insekterna så småningom i fatt oss och om det är jobbigt att tömköra en häst som är nästan hysterisk på grund av insekter så är det rent av otäckt att köra i samma situation. Försökte ta ett varv runt en åker som skulle vara bra att köra på, men där var det både gropigt och hysteriskt mycket insekter så vi vände hemåt igen.
I backen tog Lotus alldeles självmant galopp och sedan blev det trav större delen av vägen. Lotus var härligt energisk och jättehärlig att köra. Att han njöt av att jobba igen var det ingen tvekan om. Tog sedan ett par varv på vanliga vallen intill stallet och där blev det både trav och rund och fin galopp. Härlig känsla! Lotus hade nog inte haft något emot att fortsätta ett par varv till, men jag tyckte att det räckte, vi hade redan jobbat hårdare än jag egentligen planerat. Men vi hade ju så roligt, både häst och passagerare!