Nåja. Veterinären och jag var helt överens om att det var höger fram som Lotus var halt på. En bedövning från kotan och neråt gjorde hältan mindre och med en bedövning även i kotleden så var hältan släckt. Då visade sig dock en hälta på vänster fram i stället… Och egentligen borde jag inte ens vara förvånad. Det är ju ungefär så här det brukar vara med Lotus. Det är liksom sällan så att han bara har problem på ett enda ställe.
Nu blev diagnosen inflammationer i hov- och kotleder i båda fram. Vänster hovled fick vi behandla i höstas och vänster framkota har vi behandlat vid flera tillfällen tidigare. Höger framkota tror jag att vi har behövt åtgärda nån gång tidigare, men det var länge sen. Höger hovled har däremot aldrig varit något problem. Så det är kanske de gamla vanliga skadorna fast i lite ny tappning. Och det är väl en gång för alla så att Lotus har farit lite illa genom åren på grund av sina skador och därför blivit lite sliten i kroppen – och det här är ju något jag lärt mig att leva med.
När jag var hos veterinären med honom i april fanns det ju redan då en lite diffus orenhet fram och veterinären tyckte då att det räckte med en Finadyne-behandling. Och det räckte ju mycket riktigt då, han fungerade ju fantastiskt bra efteråt, men nu är det sannolikt samma skador som blivit värre.
Veterinären var lika positiv som vanligt. Han är helt säker på att Lotus även denna gång kommer att svara bra på behandlingen och komma tillbaka i samma goda form som tidigare. ”Vi ska nog kunna hålla igång honom som tävlingshäst i fyra-fem år till, sen får vi kanske börja tänka om”, sa han. Och även om inte ens han kan veta om och hur länge Lotus ska hålla, så betyder det ju i alla fall att han inte tror att Lotus är slut i kroppen än på ett tag.
Är så oerhört tacksam över denna veterinär, som känner både mig och Lotus utan och innan. Han vet precis vad han ska titta efter – och vad han ska strunta i. Nu såg han visserligen en liten liten ojämnhet i vänster bak (som hans praktiserande assistent påtalade), man han kunde avfärda det med att det faktiskt var bra för att vara Lotus och inget att bry sig om.
Jag var ju tvungen att som vanligt fråga om jag kört Lotus för hårt och överansträngt honom och att det var därför som skadorna kommit. Veterinärens svar var att det självklart kunde vara så – men samtidigt kunde det precis lika gärna vara tack vare att han jobbar så mycket som han faktiskt mår så bra som han ändå gör. Därför finns det ingen omedelbar anledning att minska ner på jobbet utan vi kan nog fortsätta som vi gjort tidigare, så länge skadorna inte börjar komma med alltför täta mellanrum. Och helt krasst kan jag nog säga att varken Lotus eller jag är särskilt intresserade av att ta det lugnt bara för säkerhets skull utan att egentligen veta om det varken hjälper eller behövs. Vi kör nog hellre hårt och har kul så länge det fungerar. Och vad som händer efter det, ja det tar vi ställning till då.
Ja, det blev alltså behandling av fyra leder. Vet faktiskt inte riktigt vilka preparat som användes, men jag vet att det var ”lite extra allt” för med Lotus tar man tydligen inga risker. Nu blir det tre dagar i boxvila för att medicinen ska verka i lugn och ro och för att bandaget absolut inte får bli blött pga infektionsrisken. Men sen är det fritt fram för Lotus att gå ut i hagen. Jag frågade om det var OK att han gick ut dygnet runt och det tyckte veterinären var en jättebra idé. Då sköt han fram återbesöket från två till tre veckor och tyckte att det var ett jättebra sätt att ge Lotus lite sund återhämtning. Och det blir en väldigt bra lösning för både mig och Lotus. Han kommer att ha det hur bra som helst med sina kompisar och jag behöver inte gå runt med ständigt dåligt samvete för honom och kan i stället få tid över till annat (renovera hus till exempel…). Har provat att ha häst i boxvila en hel semester och det var INTE roligt.
Fast just nu känns även tre dagar i boxvila jobbigt. Lotus hade tröttnat efter ungefär en timme och stod och studsade i sin box. Jag vet att han klarar att stå själv inne, men har ändå dåligt samvete, särskilt med tanke på att jag måste jobba och bara kommer att kunna vara i stallet på kvällarna. Har dock bett stallpersonalen att ta en promenad med honom på morgonen och sagt till alla semesterlediga stallkompisar att man gärna får pyssla/mata/promenera med Lotus om man är i stallet på dagen. Nu är det bara att bita ihop och genomlida de här få dagarna. Synd bara att det inte går att förklara för Lotus att det blir bättre sen!
Faktum är att jag inte känner mig alltför deprimerad. Jag har ju lärt mig att det är så här hästlivet är och vi har gått igenom värre saker än detta. Jag är helt säker på att vi kommer tillbaka i god form efter lite vila och en försiktig igångsättning. Men det är klart att det är trist med ett avbräck i träningen efter att allt fungerat så bra. Och det är klart att det är trist att vi missar kurser, sommarens roliga utflykter och med all säkerhet resten av tävlingssäsongen. Men vi kommer igen den här gången också!