Ridningen, som för de flesta hästmänniskor liksom är det som räknas, är för mig bara en liten del av träningen. Körning och tömkörning fyller minst lika viktiga funktioner och det absolut viktigaste för mig är att Lotus mår bra, utvecklas och trivs med jobbet. Om Lotus mår bra och har kul, då mår jag också bra och har kul. Och då är ridningen inte längre det självklara valet. Faktiskt en väldigt intressant och lärorik insikt.
Därför blev det tömkörning även igår. Värmde upp med några varv ute på vallen; det första i skritt på lång töm i sällskap med en annan häst (med ryttare) och därefter två varv i trav. Lät Lotus gå i en så pass kort trav att jag fortfarande kunde GÅ bakom honom, även om jag då och då lät honom öka lite medan jag själv sprang en bit. Lotus var väldigt fin, jobbade i riktigt trevlig form och kändes väldigt liksidig och lätt i handen.
Gick sedan bort till ”ridbaneängen” och jobbade vidare med öppnor, skänkelvikningar och övergångar. Fick verkligen Lotus att jobba bra med väl undersatta bakben, lagom hög nacke och ett alldeles lagom stöd i handen. Han såg otroligt fin ut och jag njöt verkligen av att se honom där i kvällsolen. Det var många hästar, med eller utan ryttare, som var ute i den vackra kvällen och det är klart att Lotus då och då tappade koncentrationen för att i stället titta på kompisarna, men han kom ändå snabbt tillbaka till arbete igen. Var verkligen nöjd med honom!
I morse var det äntligen dags för lite körträning igen, under As överinseende. Valde att köra ute på ängen; dels för att vädret var alldeles för fint för att tillbringa tiden i ridhuset och dels för att mitt närmaste mål ju faktiskt är ännu en utomhustävling och då är det lika bra att träna under liknande förhållanden.
Efter att ha värmt upp lite kravlöst, började jag jobba med att hitta stödet på yttertömmen och att själv hålla händerna på rätt sätt, dvs båda händerna på hästens insida istället för att ”fladdra runt” med ytterhanden på utsidan och försöka att ta ledande tömtag. A klev upp bakpå vagnen och kom med massor av goda råd, otroligt värdefullt att ha en instruktör som faktiskt åker med och kan se allt man gör.
Jag fick lägga Lotus i ett lite högre tempo och där kände jag att jag fick ett mycket bättre ”sug” i honom och han blev också mera rakriktad. Fick göra många tempoväxlingar; på en kortsida där banan sluttar svagt nerför minskade jag tempot så att han nästan började trampa för att sedan öka igen på långsidan. Därefter en halvhalt och en noggrann hörnpassering, där jag verkligen fick jobba med att behålla stödet på yttertömmen så att han inte började svänga för tidigt. Fick även tänka mycket på hur jag använde pisken; på insidan för att flytta honom mot yttertömmen (eller hindra honom från att svänga), på yttersidan för att räta ut honom eller hjälpa honom att svänga och på ryggen som framåtdrivande. Gjorde en hel del diagonaler med lite ökning och där gäller det att fånga upp den nya insidan i tid innan vi når hörnet. Jobbade även med serpentiner, där jag måste vara noggrann med vägen så att bågarna blir jämnstora samt se till att han ställer igenom lagom och inte dyker och krullar ihop sig (vilket han gör om jag släpper för mycket på yttertömmen, särskilt i högersvängarna).
Det är så otroligt mycket att tänka på och så många detaljer som måste bli rätt. Långt ifrån allt sitter i ryggmärgen och jag måste verkligen tänka på allt jag gör. Men det märks så tydligt på Lotus när jag gör rätt; när jag blir stadig och verkligen ger honom rätt signaler. Då blir han så otroligt fin! Och det är så himla kul att träna, vill verkligen bara lära mer och mer. Och när vi avslutade med att låta Lotus trava på stora volter i en allt lägre form var han bara så himla fin och man såg verkligen hur härligt lösgjord han var.