Både lördag och söndag har vi värmt upp längs grusvägarna och sedan avslutat med ett pass på ridbanan. På lördagen var Lotus ordentligt pigg och jobbade jättebra. Kom igång riktigt bra i kroppen redan från början och var sedan väldigt mjuk och lösgjord när vi jobbade lite mer dressyrmässigt på ridbanan. Den turen inleddes i duggregn, men eftersom det duggat lite av och till hela dagen tog jag inte så hårt på det. Dock tilltog regnet efterhand och vi blev blötare och blötare. Och i det läget var det liksom ingen idé att avbryta – allt (matte, häst och utrustning) var redan genomblött så det enda som kändes vettigt var att fortsätta passet precis som jag tänkt. Det betydde att vi dressyrkörde i strilande regn och det bekom inte Lotus det allra minsta. Han jobbade på kanonbra och var inte det minsta påverkad av vädret. Känns bra att veta inför eventuella tävlingsstarter i regn! Däremot var matte ganska frusen när vi var klara (hur smart var det med tanke på förkylningen?) och att ta hand om blöt häst och blöt utrustning var inte alltför kul. Men faktiskt, det var värt det!
På söndagen kändes Lotus lite mattare och jobbade inte med riktigt samma energi. På ridbanan verkade han tycka att det var lite tungt (vilket det nog var med tanke på att det kommit ansenliga mängder regn) och tappade bjudningen. Jag tror faktiskt att han kände av lördagens pass och kanske var lite trött i musklerna, det blev ett ganska ordentligt pass då. Dock jobbade han ändå bra och var fin i formen så jag kände mig ändå ganska nöjd även med detta arbetspass.
Tidigare har jag oftast låtit Lotus sakta av till skritt i nerförsbackarna – han har själv valt att göra det och jag har inte drivit på honom. Nu har jag börjat att mana på honom att hålla traven även nerför (så länge backarna inte är branta) och han travar obekymrat på. Jag tror faktiskt att även detta är ett väldigt gott tecken på att han mår bra. Tidigare har han ju sannolikt gått med en liten smärta/störning i sina framhovar och det är klart att den smärtan blivit större när belastningen ökat – och belastningen på framhovarna måste ju rimligen bli större i nerförsbackar. Detta att han nu travar nerför backarna med samma bjudning som på platta marken tar jag som ännu ett bevis för att vi nu faktiskt kommit till rätta med Lotus frambensproblem. Faktum är att jag för första gången på väldigt väldigt länge har börjat betrakta Lotus som frisk och inte ständigt går och väntar på nästa skada (ja, förutom att han för närvarande har ryggproblem, men det är ju en helt annan sak.)!
Apropå skador så har jag tidigare länkat till bloggen Veterinärstudenterna. Där finns detta inlägg om hur viktigt det är att faktiskt lyssna på sin häst och våga tro på den egna magkänslan. Känner igen mig så otroligt väl! En häst är aldrig dum eller ovillig bara för att "jävlas". Nej, det finns alltid en anledning. Denna anledning behöver absolut inte vara en skada, men om en häst plötsligt börjar att uppföra sig annorlunda än vanligt så ska man vara uppmärksam på det och fundera på varför den plötsligt uppför sig som den gör.
På albumsidan finns nu en massa härliga bilder på en glad häst på stubbåkern.