Började med Lotus och han var jättefin. Han var sådär trevligt lättarbetad och svarade direkt med att börja jobba i bra form redan i skritten och när jag joggade fram honom i trav på volt var han härligt lösgjord och gick med väl undersatta bakben. Övergick sedan till lite mer samlat jobb och gjorde många tempoväxlingar, öppnor och skänkelvikningar. Samlade honom nästan mot piaff ett par gånger och han kortade upp sig på ett väldigt bra sätt. Han jobbade hela tiden med den där härliga lättheten som jag uppskattar så mycket och jag hade knappt nånting i handen. Riktigt fin kille! Nöjde mig med att bara jobba honom effektivt en dryg halvtimme, kändes helt enkelt inte som om det fanns någon anledning att hålla på längre eftersom vi redan gjort ett så bra jobb.
Kompisen fick ta över Lotus och jag flyttade tömkörningsgjorden till Adde. Lilla Adde är ju bara fyra år och har en karriär som galoppör bakom sig. Nu är han dressyrskolad ett drygt halvår och jag har tömkört honom en gång tidigare. Då tyckte jag att det gick ganska bra, men nu var det svårare. I vänstervarvet fick jag honom till ganska bra jobb efter en stund, även om han inledningsvis var lite spänd. Nöjde mig med enkla övningar; att gå längs fyrkanten omväxlande rakställd och i väldigt lätt öppna samt trav på stora volter. Adde kom igång riktigt bra och jobbade bra genom kroppen.
Gick sedan över till högervarvet och det var där problemen började. Som galoppör är ju Adde mest van vid att gå i vänster varv och när jag nu försökte jobba honom i högervarvet hade han svårt att ens gå rakt fram längs långsidan utan ville i stället falla inåt mot ridhusets mitt. Det gick faktiskt något bättre i trav än i skritt, men jag blev lite frustrerad över att inte kunna styra honom dit jag ville och kände att jag inte riktigt hade rätt ”verktyg” för att lösa problemet. Dessutom är Adde lite ”sprattlig” och lätt i bakdelen. Inte så att han nånsin skulle göra nåt dumt för att skada mig med flit, men han är lite väl snabb att vifta med bakbenen och då har man ingen lust att var i vägen. Det blev lite av en begränsning för mig; hade det varit Lotus hade jag lagt pisken som en innerskänkel för att föra honom åt sidan men med Adde kändes det inte lika självklart.
Efter en stund kom jag dock på att jag kunde gå in lite närmare och mer parallellt med honom och själv hamna i jämnhöjd med hans bog. Där kunde jag peka med pisken mot bogen och den hjälpen tog han faktiskt. Med detta upplägg kunde jag få honom att jobba riktigt bra. Avslutade så småningom med att låta honom trava på en stor volt och då var lille Adde trött och hade ingen som helst bjudning kvar. Dags att sluta! Men var trots allt ganska nöjd med vårt jobb och skulle gärna jobba vidare med Adde. Nyttigt att jobba med en annan häst och kanske framför allt nyttigt att gå tillbaka till en lägre utbildningsnivå, har ju blivit lite bortskämd med min fina Lotus.