Helt klart så är det här med att rida ungefär som att cykla. Jag trodde nämligen att jag skulle tycka att det kändes ovant att rida, men det kändes faktiskt ungefär som om det var igår jag red. Den lilla lurviga saken som jag fick rida var enligt utsago väldigt duktig på att tölta – om man bara gjorde rätt själv. Något rätt måste jag alltså ha gjort för han töltade så fint hela ridturen. Förmodligen satt jag till och samlade honom lite, precis som jag gör när jag kör, och för denna lilla kille betydde det tölt. Det tog några hundra meter att hitta balansen och känslan, sen kändes det som om jag aldrig gjort annat än töltat fram genom snön. Det var otroligt bekvämt att bara sitta där, lite lätt tillbakalutad, och låta hästen jobba. En riktigt härlig tur hade vi och den gav definitivt mersmak. Och rejäl träningsvärk…
Lotus fick gå ut och pulsa i snön, med mig i tömmarna bakom. Han var pigg och glad och hade säkert velat göra mer, men något mer än skritt var otänkbart för min del. Vi hade sällskap av ett par ridande kompisar en bit och de försvann så småningom i galopp genom snön. Lotus tittade lite avundsjukt på, men höll sig snällt i skritt utan att bråka. Var faktiskt ganska imponerad av honom! Han fick sedan jogga på stora volter i ridhuset en stund, bara för att göra något mer än att bara skritta.
Igår var en av få dagar när jag nästan tyckte att det var lite synd att jag valt att inte rida Lotus. Mest för att det hade varit väldigt praktiskt att kunna sitta upp och rida ut i snön. Just nu finns i princip inga körvägar ute, förutom några korta plogade vägstumpar. Om vi ska nå lite längre plogade vägar så måste vi först ge oss ut på stora vägen, och det känns inget kul i vinterväglag, jag vill helt enkelt inte ha sällskap av sladdande bilar. Så även om jag egentligen älskar vintern så längtar jag lite efter sommarens körmöjligheter. Dock kan jag ärligt säga att jag inte direkt saknar ridningen, även om jag uppskattade gårdagens tur. Visst, jag skulle säkert tycka att det var jättekul om jag fick sitta upp på en trevlig dressyrhäst, men jag är nöjd med mitt val och man kan väl säga att jag tycker mer om Lotus än jag tycker att det är viktigt att rida. Fast visst vore det kul om jag på något sätt hade tid och möjlighet att göra både och!
I morse fick Lotus en ny hagkompis. För att slippa släppa ihop dem med broddar på så skedde det första mötet i ridhuset. Högst odramatiskt, hästarna sprang mest runt och ”stilade” med höga huvuden och fjädrande gång. Lotus var i sitt essä och visade gärna att han både är snygg och spänstig. Dock verkade hästarna tycka att det var minst lika roligt att få leka med sina gamla vanliga kompisar i ridhuset som det var att träffa en ny häst…