På onsdagen var det som vanligt dags för dressyrträning för S. Det blev ett lite märkligt pass. Förmodligen hade Lotus rejäl träningsvärk, och kanske var han även lite trött, sen helgen och inledningsvis ville han inte alls jobba. Han var vinglig och slingrig och det var bogar som åkte ut och bakdelar som åkte in. Dock fick jag bra hjälp att reda ut det hela och så småningom slappnade Lotus av och kom till riktigt bra jobb. Då var han jättefin och under en kort stund fick jag njuta av en riktigt bärig och samlad trav. Dock varade det inte så länge för sen blev Lotus rejält trött. Det var långt ifrån det bästa passet vi gjort, men oerhört lärorikt. Egentligen är det ju just såna dagar som man behöver en tränare som mest, inte de där dagarna när saker faktiskt fungerar! Förhoppningsvis kommer jag ihåg detta nästa gång vi hamnar i en liknande situation.
Inser att Lotus och jag just nu är inne i en process där vi är på väg att ta ett rejält kliv upp i vår utveckling. Lotus har börjat att arbeta i en högre och mer samlad form än tidigare med mer undersatta bakben. Samtidigt har jag blivit bättre på att verkligen få grepp om honom och placera honom där jag vill ha honom. Allt det här är rejält jobbigt för honom. I dagsläget klarar han därför inte av att samtidigt gå i en kort form och ”kröka på nacken”. Just nu får jag därför nöja mig med att han faktiskt ”jobbar väldigt bra med benen”, bär sig själv och är ganska lösgjord och försöka att stå ut med att han inte riktigt går i den form jag vill. Det framgick också av bilderna som togs i helgen – de gjorde mig faktiskt nästan besviken. Jag hade ju så bra känsla i körningen – varför såg det då inte bättre ut? Men jag vill ändå tro att vi kommer att nå fram till något ännu bättre om vi bara jobbar vidare på det spår som vi är inne på nu.
Bilder finns både nedan och på albumsidan så det är bara att bilda sig en egen uppfattning.
För övrigt så satte helgens kurs grillor i huvudet på mig. Jag fick ju låna en alldeles väldigt trevlig gigg (Troed Hansson) och jag insåg ganska snart att det är just en sån vagn jag saknar. Inget ont om min maratonvagn – förutom att den kanske inte är så vacker så är den alldeles utmärkt bra att köra med. Men den är ingen dressyrvagn och det är en sån jag ”behöver”. Jag kunde därför inte låta bli titta på annonser för att se om det fanns några giggar till salu, och ”tyvärr” fanns det en. Och den är naturligtvis jättefin och alldeles oemotståndlig. Ganska dyr förstås, såna vagnar ÄR dyra, men ändå är det nog ett ganska bra pris. Så nu för jag en diskussion med mig själv och försöker bestämma om det är ett vettigt köp eller inte.