Jag klädde på Lotus körutrustningen och bestämde mig för att vänta med beslutet till efter dagens motionspass. Jag märkte direkt att Lotus var väldigt lugn idag. Vi kunde ta vår uppvärmningspromenad utan ett enda litet skutt och när jag kom in i ridhuset och plockade fram vagnen var han helt lugn och avspänd. Vi gjorde ett jättebra körpass och jag kunde njuta av en häst som var trevlig och arbetsvillig men ändå avspänd. Faktiskt, det kändes som om min gamla vanliga Tuss var tillbaka! Han var riktigt fin i formen och någorlunda liksidig. Jag jobbade lite mer med formen än jag vågat göra hittills under igångsättningen och försökte jobba lite extra med att få loss vänstersidan. Blev någorlunda nöjd med resultatet, men det stör mig att vi inte kunnat träna sen i november och nu är A bortrest en hel månad – när vi verkligen behöver hjälp med att få ordning på formen igen.
Tillbaka i stallet bestämde jag mig för att nu fick det bära eller brista: det var lika bra att Lotus fick gå ut till sina kompisar i sin vanliga hage. Det skulle inte göra någon som helst skillnad om jag väntade några dagar till, det handlade bara om att möjligen skjuta upp min egen oro ett tag. Med väl lindade ben och boots på alla fötterna släppte jag ut honom. Planen var att leda honom en bit upp i hagen och släppa honom där det var mindre lerigt, men innan vi kom så långt kom alla kompisarna för att hälsa välkommen och jag insåg snabbt att jag nog inte borde vara med i den hälsningsceremonin så det var bara att släppa. Ett och annat ”pip” blev det, men ingen dramatik. Lotus och Lillen verkade lyckliga över att ses igen och när Lotus la sig ner för att omsorgsfullt rulla sig i leran dök Lillen ner intill honom. Sen flög Lotus upp, tog några rejäla bocksprång och sprang några vändor – innan han ställde sig vid höbalen och åt. Mycket mer än så tror jag inte hände.
P rapporterade senare att en väldigt nöjd och väldigt skitig Tuss hade kommit in från hagen utan några synbara skador. Däremot hade han tappat bort en boots och en linda nån stans i leran. Får väl dra på mig stövlarna och gå på jakt i leran i morgon.
Lite ångest har jag dock inför att hagen är så lerig. Det är ju liksom den säsongen nu och jag tror att det är få förunnat att ha icke leriga hagar. Våra hagar sluttar uppåt och egentligen är det bara vid grindhålen – och vid de stora höbalarna – som det är riktigt lerigt. Om hästarna bara rör sig en bit upp i hagen så är det någorlunda torrt. Nu verkar de tyvärr ha en viss förkärlek för att ändå stå där mitt i leran. Bara att försöka släppa oron och våga tro att den där vrickningen bara var en engångsföreteelse och rejäl otur. Men just nu känner jag att jag är orolig för Lotus ungefär vad han än gör…