Gårdagens aktivitet i sommarvärmen blev ett tömkörningspass i ridhuset. Matte var trött i benen efter en rejäl cykeltur, men Lotus var hur pigg som helst och jobbade jättebra. Riktigt trevlig var han och jag var väldigt nöjd med hur fin han var i formen. Vad är det som gör att det funkar så otroligt bra när jag tömkör och blir så svårt när jag rider? Det är väl bara att inse att det inte är hästen utan ryttaren som är den svaga länken!
Och idag har vi varit på sommarens kanske häftigaste utflykt. Jag och A med medhjälpare lastade våra hästar – och vagnar – och åkte in till Djurgården för att köra på deras ridvägar. Jag och sambon åkte giggen, vi tänkte att man ju måste färdas ståndsmässigt när man är på så anrik mark. Det var också väldigt praktiskt rent logistikmässigt eftersom vi då fick plats med två vagnar på ett släp, det hade inte funkat med två stycken tvåaxlade vagnar men när nu en var enaxlad så gick det att lösa med lite ingenjörskonst.
Vi hittade en utmärkt parkering på en grusplan strax bortom Djurgårdsstallet och gav oss i väg med kartan i högsta hugg. Den första vägen vi åkte på var väldigt djup och tung och jag blev lite orolig för att det skulle vara så hela tiden för det skulle bli lite i jobbigaste laget för hästarna. Som tur var så var dock de flesta av vägarna betydligt hårdare och där rullade vagnarna lätt. Dock hade Nisse det lite jobbigt eftersom han fick dra tre personer, det var lättare för Lotus som bara hade två personer att släpa på.
Vi travade iväg genom skogen och det var en härlig känsla. Aldrig har jag väl åkt på så fina körvägar! Mysiga skogsvägar i härlig terräng och som gjorda för att köra häst och vagn. Kom strax ner till Djurgårdsbrunnskanalen och gick över den bortre bron. Jag var lite orolig för att Lotus skulle tycka att det var lite läskigt att gå där, så vitt jag vet har han aldrig gått över en bro förut. Men jag borde känna min häst bättre; självklart tyckte han inte att det var det minsta obehagligt utan knallade över som om han aldrig gjort annat. Jag försökte hinna med att njuta av den vackra utsikten. Sedan bar det av i trav längs kanalen på en fullständigt perfekt körväg. Vi mötte motorbåtar, vattenskotrar, barnvagnar, cyklister och kanadagäss och hästarna bara travade på. Det enda som fick dem att skygga lite var skuggorna av några skyltar… Hästlogik!
Fortsatte på slingrande vägar och det var en ren njutning att sitta bekvämt där bak i giggen och ha en häst som nöjt jobbade framför mig. Dock tyckte Lotus att Nisse gick lite långsamt så efter en stund bytte vi täthäst och lät Lotus ta täten. Äntligen, tyckte Lotus och jobbade på ännu nöjdare. Vid Djurgårdsbrunns värdshus fick vi vänta vid rödljus och sedan trassla oss fram lite i trafiken. Även det en nyttig erfarenhet och båda hästarna skötte sig som om de aldrig gjort annat än befunnit sig mitt i trafiken.
Travade tillbaka längs kanalen och A valde sedan att ta närmaste vägen tillbaka till bilarna eftersom Nisse vid det laget var ganska trött. Jag var dock inte riktigt nöjd utan ville ta en sväng till och tanken var att gå över den bortre bron ännu en gång bara för att det var så fint där. Nu stod det dock plötsligt en skylift mitt på bron så vi fick raskt lägga om strategi och svänga åt ett annat håll. Travade iväg på fina vägar med en mycket nöjd och entusiastisk Tuss men där nånstans stämde dock plötsligt inte kartan med verkligheten och dessutom var ridvägarna inte helt tydligt uppmärkta. Därför befann vi oss plötsligt på en väg som blev allt smalare för att plötsligt köra fast mellan två träd. Ingen större katastrof, Lotus backade snällt några steg så att vi kom loss igen. Att vända var dock inte något alternativ så det var bara att spänna ifrån och låta sambon vända vagnen och dra den tillbaka dit där stigen var tillräckligt bred för en vagn. Där spände vi för igen och kunde trassla oss tillbaka samma väg som vi kom för att sedan ta bilvägen sista biten tillbaka till parkeringen.
En jättehärlig tur hade vi. Miljön på Djurgården är helt fantastisk och att få uppleva den från kuskbocken var en underbar upplevelse. Nästan lika roligt var det att än en gång få kvitto på vilken otroligt duktig och cool häst jag har. Han fullständigt älskar att komma ut på äventyr och fungerar så fantastiskt bra. Inte en enda gång visade han tecken på att han tyckte att något var svårt, jobbigt eller läskigt. Nej, han bara jobbade på och var så otroligt nöjd och entusiastisk hela tiden. Vilken otroligt fantastisk häst jag har! Och så himla kul att få göra en sån här utflykt, tack A för att du kom med den fantastiska idén! Det blir definitivt inte den sista utflykten vi gör, det här gav absolut mersmak. Dock var hela gänget ganska trötta när vi åt vår picknick innan vi gav oss av hemåt. Hästarna, som var ganska otåliga när vi kom fram till parkeringen från början, stod nu lugnt i bilarna och tuggade på sitt hö. Två ganska nöjda och trötta pojkar och en väldigt nöjd skara människor som haft en underbar dag.
Och idag har vi varit på sommarens kanske häftigaste utflykt. Jag och A med medhjälpare lastade våra hästar – och vagnar – och åkte in till Djurgården för att köra på deras ridvägar. Jag och sambon åkte giggen, vi tänkte att man ju måste färdas ståndsmässigt när man är på så anrik mark. Det var också väldigt praktiskt rent logistikmässigt eftersom vi då fick plats med två vagnar på ett släp, det hade inte funkat med två stycken tvåaxlade vagnar men när nu en var enaxlad så gick det att lösa med lite ingenjörskonst.
Vi hittade en utmärkt parkering på en grusplan strax bortom Djurgårdsstallet och gav oss i väg med kartan i högsta hugg. Den första vägen vi åkte på var väldigt djup och tung och jag blev lite orolig för att det skulle vara så hela tiden för det skulle bli lite i jobbigaste laget för hästarna. Som tur var så var dock de flesta av vägarna betydligt hårdare och där rullade vagnarna lätt. Dock hade Nisse det lite jobbigt eftersom han fick dra tre personer, det var lättare för Lotus som bara hade två personer att släpa på.
Vi travade iväg genom skogen och det var en härlig känsla. Aldrig har jag väl åkt på så fina körvägar! Mysiga skogsvägar i härlig terräng och som gjorda för att köra häst och vagn. Kom strax ner till Djurgårdsbrunnskanalen och gick över den bortre bron. Jag var lite orolig för att Lotus skulle tycka att det var lite läskigt att gå där, så vitt jag vet har han aldrig gått över en bro förut. Men jag borde känna min häst bättre; självklart tyckte han inte att det var det minsta obehagligt utan knallade över som om han aldrig gjort annat. Jag försökte hinna med att njuta av den vackra utsikten. Sedan bar det av i trav längs kanalen på en fullständigt perfekt körväg. Vi mötte motorbåtar, vattenskotrar, barnvagnar, cyklister och kanadagäss och hästarna bara travade på. Det enda som fick dem att skygga lite var skuggorna av några skyltar… Hästlogik!
Fortsatte på slingrande vägar och det var en ren njutning att sitta bekvämt där bak i giggen och ha en häst som nöjt jobbade framför mig. Dock tyckte Lotus att Nisse gick lite långsamt så efter en stund bytte vi täthäst och lät Lotus ta täten. Äntligen, tyckte Lotus och jobbade på ännu nöjdare. Vid Djurgårdsbrunns värdshus fick vi vänta vid rödljus och sedan trassla oss fram lite i trafiken. Även det en nyttig erfarenhet och båda hästarna skötte sig som om de aldrig gjort annat än befunnit sig mitt i trafiken.
Travade tillbaka längs kanalen och A valde sedan att ta närmaste vägen tillbaka till bilarna eftersom Nisse vid det laget var ganska trött. Jag var dock inte riktigt nöjd utan ville ta en sväng till och tanken var att gå över den bortre bron ännu en gång bara för att det var så fint där. Nu stod det dock plötsligt en skylift mitt på bron så vi fick raskt lägga om strategi och svänga åt ett annat håll. Travade iväg på fina vägar med en mycket nöjd och entusiastisk Tuss men där nånstans stämde dock plötsligt inte kartan med verkligheten och dessutom var ridvägarna inte helt tydligt uppmärkta. Därför befann vi oss plötsligt på en väg som blev allt smalare för att plötsligt köra fast mellan två träd. Ingen större katastrof, Lotus backade snällt några steg så att vi kom loss igen. Att vända var dock inte något alternativ så det var bara att spänna ifrån och låta sambon vända vagnen och dra den tillbaka dit där stigen var tillräckligt bred för en vagn. Där spände vi för igen och kunde trassla oss tillbaka samma väg som vi kom för att sedan ta bilvägen sista biten tillbaka till parkeringen.
En jättehärlig tur hade vi. Miljön på Djurgården är helt fantastisk och att få uppleva den från kuskbocken var en underbar upplevelse. Nästan lika roligt var det att än en gång få kvitto på vilken otroligt duktig och cool häst jag har. Han fullständigt älskar att komma ut på äventyr och fungerar så fantastiskt bra. Inte en enda gång visade han tecken på att han tyckte att något var svårt, jobbigt eller läskigt. Nej, han bara jobbade på och var så otroligt nöjd och entusiastisk hela tiden. Vilken otroligt fantastisk häst jag har! Och så himla kul att få göra en sån här utflykt, tack A för att du kom med den fantastiska idén! Det blir definitivt inte den sista utflykten vi gör, det här gav absolut mersmak. Dock var hela gänget ganska trötta när vi åt vår picknick innan vi gav oss av hemåt. Hästarna, som var ganska otåliga när vi kom fram till parkeringen från början, stod nu lugnt i bilarna och tuggade på sitt hö. Två ganska nöjda och trötta pojkar och en väldigt nöjd skara människor som haft en underbar dag.
Nedan ett smakprov på bilder från dagens äventyr. Fler kommer så småningom.
RSS Feed
