Den här tjejen har kämpat så hårt för sin häst och hade det inte varit för henne så hade han varit borta för länge sen. Nu fick han i stället ett jättebra liv, men igår var det tyvärr dags att ta det svåra och definitiva, men ack så nödvändiga, beslutet att låta honom sluta sina dagar eftersom han inte längre kunde leva ett värdigt liv på grund av sjukdom och smärta. Ett tungt beslut att ta, men ändå så smärtsamt självklart den dag det är dags.
Historien fyllde mig med både vemod och ödmjukhet. Jag påmindes om hur förgängligt allting är och känner en enorm tacksamhet för att min fina Tuss mot alla odds fortfarande finns kvar hos mig. Så många gånger som jag trott att jag skulle förlora honom och så ont som det gjort varje gång.
Jag njuter verkligen av honom varje dag – och det ska jag fortsätta att göra så länge jag får. Jag vet ju att den dagen kommer när även jag måste ta det tunga beslutet att skiljas från min älskade vän. Jag hoppas dock att vi fortfarande har lång tid kvar tillsammans. Och jag vet att den dag som vår saga tar slut så har jag så många fina minnen att leva vidare på.
Älskade finaste Tussen!