Verkligheten

Lotus brukar alltid komma högst upp på min prioriteringslista. Ja, ibland sätter jag nog hans välmående framför mitt eget. Å andra sidan, om Lotus mår bra så mår i allmänhet även jag bra. Ibland kommer dock verkligheten ifatt och det händer saker som gör att det vanliga livet, och därmed också Lotus, får träda åt sidan. Därför måste jag just nu i stället prioritera att ta hand om min familj.

Och när man plötsligt måste ta en paus från sitt vanliga liv så inser man hur otroligt viktigt det är att man har bra personer omkring sig som kan hjälpa till att få de vanliga rutinerna att fungera. Därför är jag just nu oerhört tacksam över att jag har P, som självklart ställer upp som jourhavande Tuss-matte. Att ha någon som man verkligen litar på och som man vet tar hand om ens älskade häst precis lika bra och med samma omsorg som man själv skulle göra är verkligen guld värt. Att jag dessutom vet att P och Lotus trivs väldigt bra tillsammans och har kul ihop gör saken ännu bättre. Att bara kunna lämna över allt ansvar i trygg förvissning om att Lotus har det bra gör att jag kan fokusera på annat utan vare sig dåligt samvete eller oro.

På min inrådan ägnar sig P och Lotus mest åt körning. Det är liksom det som de tycker är allra roligast, båda två. Men åh vad jag längtar efter fina Tuss!