Skyndade mig direkt från jobbet till stallet för att hinna med en tur med vagnen ute i det fria innan mörkret föll. Fick med mig en kompis i vagnen och tog en sväng bort längs skogsvägen. Lotus fick trava på en hel del och på vägen hem var galopp favoritgångarten. Inget fel på bjudningen där inte, tvärtom ville Lotus gärna visa hur bra han kunde galoppera med vagnen. Vid ett tillfälle höll jag pisken lite oförsiktigt rakt upp utan att tänka på att vi just passerade under ett träd med lågt hängande grenar. Pisken trasslade in sig i lövverket med ett rasslande ljud, vilket Lotus tog som en signal för att springa ännu snabbare. Blev lite rörigt en stund där, men nu är ju Lotus en gång för alla sån att även om han ibland tar chansen att dra iväg i ett lite högre tempo än avsett så är han aldrig svår att få stopp på.
På det hela taget hade vi en trevlig tur genom skogen med väldigt spetsade öron som utsikt. Sedan fortsatte jag själv ner till gräsbanan för att se vad Lotus tyckte om lite dressyrjobb. Och det var då jag fick svaret. Lotus tappade omedelbart bjudningen och ville varken sätta under sig bakbenen eller böja igenom i sidorna. Jobbade på en stund med lite lösgörande övningar, men fick ingen vidare respons. Visst jobbade Lotus på, men utan mjukhet, utan spänst och utan bjudning. Efter en ganska kort stund avslutade vi för jag hade fått svar på mina frågor.
Visst, det är inte mycket Lotus visar och om det inte hade varit för att jag varit lite osäker på honom redan tidigare i veckan hade jag förmodligen inte ens reagerat nu utan bara tyckt att Lotus hade en lite sämre dag. Men nu har jag under veckan både vid tömkörning, ridning och körning fått precis samma känsla och jag känner min häst alldeles för bra för att ignorera tecknen. Tecken som är så diffusa att ingen annan förmodligen ens skulle reflektera över dem… Vad det med största säkerhet handlar om är att han återigen känner av artrosen i framför allt sin vänstra bakhas och det är klart att han då varken kan eller vill sätta under sig bakbenet och komma till arbete.
Dags att boka tid på kliniken med andra ord. Och visst är det lite trist, men jag känner mig ändå väldigt lugn. Jag är så säker på min sak och dessutom väldigt säker på att Lotus även den här gången kommer att svara bra på behandlingen och sedan vara tillbaka i god form igen. Vi har inte hunnit nöta på skadorna särskilt länge den här gången heller och därför borde läkprocessen kunna gå ganska fort. Men visst är det trist att byta träning och roliga utflykter mot klinikbesök och konvalescens. Men å andra sidan så har Lotus hållit ett halvår längre än jag vågat hoppas på och därtill gått både mer och tuffare än jag nånsin vågat hoppas på att han skulle hålla för. Det känns också väldigt skönt att ha sommarens veterinärkontroll att falla tillbaka på och vetskapen om att han var helt frisk då och alltså inte gått en längre period med småskavanker.
Det tråkigaste är att jag nu måste lämna återbud till körkursen, men å andra sidan är jag väldigt glad över att vi fick njuta av hela tävlingssäsongen. Ja, så här är livet med Lotus och det är jag så medveten om att jag snarare väntat på när än om bakslaget skulle komma.