Jag försökte ändå att jobba konsekvent med en lång uppvärmning i skritt och började sedan jobba på i trav. Lotus blev allt bättre och så sakteliga blev han riktigt mjuk och rund och jobbade ganska trevligt, även om jag fortfarande saknade den där riktiga lösgjordheten.
När vi kom till galoppen blev det fart på Lotus. Han galopperade riktigt trevligt med bra spänst och form och jag kunde även denna gång verkligen jobba honom i galoppen. När vi sedan återgick till travarbete hade han en helt annan spänst än tidigare och jag kände hur han liksom lyfte mig med ryggen och jag kunde sitta på ett helt annat sätt; djupt i sadeln och med buren hand. Härlig känsla! Nu hade jag plötsligt svårt att avsluta ridpasset, nu när det började kännas så bra. Så på det hela taget blev det ett riktigt bra pass.
Igår fick Lotus vilodag, men vi tog en rask promenad i kvällssolen. Lotus hade ett sår på vänster framben, som han förmodligen lyckats fixa i hagen. Ingen fara med själva såret, men jag kunde inte låta bli att klämma på benet för att försöka bli klok på om han var svullen eller inte. Till slut bad jag en av de andra tjejerna i stallet att känna på hans ben bara för att få en utomstående åsikt. Hon konstaterade raskt att Lotus var lite lätt svullen i alla fyra benen, men att det säkert berodde på värme och gräs. Däremot tyckte hon inte att vänster fram var värre än höger och jag bestämde mig snabbt för att sluta oroa mig.
I morse var det körning med A. Jag tyckte att Lotus jobbade på riktigt bra, men jag fick till att börja med inte riktigt till det där med eftergiften och ytterstödet. Vi fick jobba med serpentiner omväxlande med ökningar på långsidorna. I serpentinerna fick jag korta ner tempot ordentligt innan jag ställde om och vara noga med eftergifterna. I ökningarna bjöd Lotus ovanligt bra, men jag fick tänka på att ta tillbaka honom i tid innan hörnpasseringen. Fortsatte sedan med att jobba på stora volter där jag fick ”mata på” med pisken på yttersidan för att verkligen få med den. Varvade sedan med att gå ut längs långsidorna och fick koncentrera mig på att hålla Lotus rak och lägga på pisken där han ”buktade ut”. Lotus hade en härlig energi och bra driv och formen blev bättre och bättre, även om jag inte fick honom riktigt så eftergiven som jag kanske skulle önska.
Körde sedan igenom det program som jag ska köra på söndag och det gick väl ”sådär”. En del moment var helt OK medan andra gick riktigt dåligt. Och jag inser att mycket hänger på mig och mitt sätt att hantera hjälperna. Jag måste vara stadig och tydlig, inte vara för yvig med mina händer och försöka hitta balansen mellan stöd och eftergift. Nu blir jag ofta hängande både för mycket och för länge i båda tömmarna och jag märker ju hur fin Lotus blir när jag faktiskt vågar ge honom en ordentlig eftergift. Jag ska också försöka hålla ett lite högre grundtempo eftersom rörelserna blir mycket fräschare då. Samtidigt måste jag bli mer distinkt i övergångarna så att det verkligen blir en minskning där det ska vara en minskning och skritt där det ska vara skritt. Halterna behöver vi också öva på; när jag gjort halt ska Lotus snällt stå kvar på tömmen och inte börja trampa runt och inte försöka slita åt sig mera töm.
Har höga krav på mig själv och önskar att vi hade kommit längre i vår utveckling. Det pass vi gjorde idag skulle jag förmodligen ha varit väldigt nöjd med för ett par månader sedan, nu tyckte jag att det var bra men inte tillräckligt. Jag fick i alla fall med mig några bra verktyg för hur jag ska jobba Lotus på framkörningen på söndag för att få honom lösgjord och eftergiven. Sedan gäller det att vara noggrann och fokuserad – och hoppas på att Lotus kommer att vara koncentrerad på mig i stället för på omgivningen. Har inte jättehöga förhoppningar om att göra något fantastiskt resultat, men jag ska absolut göra mitt bästa.
Efter moget övervägande har jag bestämt mig för att åka till veterinären och göra en ”besiktning” av Lotus. Har funderat fram och tillbaka på om jag ska göra det eller inte, men efter att ha pratat med flera kompisar så kom jag fram till att det säkert är klokt att kolla upp honom. Lotus har jobbat både mer och hårdare det senaste året än han nånsin gjort tidigare och det vore skönt att få ett kvitto på att han klarat denna belastning – om han nu gjort det. Och om veterinären skulle tycka att han verkar lite sliten så passar det bra med en eventuell behandling nu med möjlighet att sedan låta honom gå på bete och få lite extra vila. Ju förr eventuella fel upptäcks och behandlas, desto bättre. Och jag vill göra vad jag kan för att undvika att ett eventuellt bakslag kommer till hösten, när vi vill vara igång med träning och tävling igen.
Trots att jag egentligen inte har nån som helst anledning att oroa mig för att det skulle vara nåt fel på Lotus, så gör bara det faktum att jag nu har en kliniktid bokad att jag börjar leta efter fel på honom och nästan mer eller mindre räknar med att klinikbesöket ska följas av en konvalescens. Samtidigt vet jag att veterinären visserligen är väldigt noggrann och om nåt skulle vara fel så hittar han det, men å andra sidan skulle han aldrig behandla något bara för sakens skull. Dessutom känner han Lotus utan och innan och vet vad som är hans normala svagheter och vad som faktiskt är något nytillkommet som kräver behandling.
Jag kommer nog inte att kunna låta bli att oroa mig inför veterinärbesöket, men samtidigt kommer det att vara väldigt skönt att åka dit. Det ska också bli väldigt intressant att diskutera Lotus utveckling och vårt fortsatta träningsupplägg med veterinären. Jag har ju till exempel funderat på om jag ska våga köra maraton med honom och där skulle jag verkligen vilja ha veterinärens åsikt. Självklart är jag även lite nyfiken på vilka kommentarer jag kommer att få om min numera vältränade och välmusklade häst!
Om två veckor är det dags.