Den här veckan inleddes väl inte riktigt på bästa sätt. Vi rök ihop med entreprenören flera gånger eftersom vi hela tiden hittade fel som snickarna gjort. Droppen blev när vi såg hur takstolarna var gjorda med fel virke; det var för klen dimension i den överliggande brädan. En takstol var då redan på plats och de övriga i det närmaste färdiggjorda. Entreprenören hade några kreativa idéer om hur man skulle kunna förstärka dem men vi vägrade att vika en tum – när det handlar om hållfasthet tänker vi inte tumma på kvaliteten. Dessutom blev det lite av en principsak: gång på gång så har det visat sig att varken entreprenören eller snickarna läser ritningarna utan istället improviserar lite efter eget huvud och det är verkligen inte OK. Dessutom beställs inte materialet enligt den beställningslista som vi hela tiden förser dem med, vilket resulterar i att det plötsligt inte finns material – något som i sig lockar till improvisationer för att få ihop delarna med fel material.
När felet med takstolarna upptäcktes blev sambon arg på riktigt och entreprenören fick en rejäl utskällning. Kanske inte riktigt rätt, men faktum är att det nog var bra för efter det så har samarbetet plötsligt fungerat riktigt bra. Kanske entreprenören fick sig en ordentlig tankeställare för numera ställer han frågor, tar reda på hur det ska vara och har dessutom blivit väldigt mån om att ta tag i bortglömda detaljer som vi faktiskt trott varit just bortglömda.
Det kom ett nytt snickarlag i måndags och de visade sig vara väldigt duktiga. Polacker precis som de andra, men det spelar absolut ingen roll – det viktigaste är att de kan snickra. Möjligen blir det lite språkförbistringar ibland, men det är inget större problem. Nu har köksutbyggnaden fått både tak och början till väggar och man börjar verkligen se hur det kommer att se ut när det blir klart. Och det blir stort! De har även färdigställt diverse småsaker som släpat efter och nu börjar nog terrassen bli redo för att spika trall. Vi åkte för att köpa trallvirke häromkvällen men är vi kom fram till byggvaruhandeln visade det sig att vi hade punktering på släpet. Suck! Och självklart hade vi inte med oss nödvändiga verktyg och med bara en timme kvar till stängning skulle vi inte hinna hem och hämta det vi behövde och ändå hinna handla. Resultatet blev att vi fick lämna kvar släpet inne på firmans område och vi fyllde bilen med marksten innan vi åkte hem så det var åtminstone nån nytta med resan. Nästa morgon blev det nytt försök och ett släp (över)lastat med virke och en baklucka fylld med marksten.
En sak som definitivt släpat är återfyllningen av massorna från grunden. De skottade tillbaka en del med skottkärra och häromdagen jämnade de till marken och entreprenören försökte få oss att nöja oss med det. Dock var det enorma massor kvar, alldeles för mycket luft under bjälklaget och på tok för lite massor på plintarna. Igår tog vi saken i egna händer och anlitade vår granne, som har diverse entreprenadmaskiner för uthyrning. Han kom med en minigrävare och en minidumper och den lilla dumpern var helt fantastisk eftersom den kom in mellan plintarna och vi kunde på så sätt få materialet hela vägen in. Sambon fick en gammal pojkdröm uppfylld när han fick sätta sig i grävmaskinen och flytta massorna så att grannen kunde fortsätta med dumpern. Själv plockade jag sten, tidigare ägare har tydligen gjort sig av med diverse byggsopor just där vår terrass ska stå. Fyra tuffa timmar höll vi på, men nu är högarna så gott som borta och kvar är en del jobb med att jämna till marken. DET kommer dock entreprenören att få stå för! Han kommer för övrigt även att få stå för kostnaden för gårdagens övningar.
Ja, att det skulle vara jobbigt att ha ett bygge pågående det visste jag, men att det skulle bli så här mycket strul och jobb för oss själva det hade jag nog ändå inte trott. Mer än en gång har vi sagt att det här mer och mer liknar tv-programmet ”Fuskbyggarna”, och det hade nog kunnat bli nästan så illa om inte vi och framför allt då sambon varit så kunnig och uppmärksam och upptäckt felen innan de hann ställa till skada. Trist att det ska behöva vara så, men samtidigt skönt att ändå veta att vi har full kontroll över verksamheten och vår fulla rätt att lägga oss i och säga till om nåt är fel. Kan inte låta bli att tänka på hur det skulle ha varit om vi inte hade haft denna rättighet. Med en annan firma hade kanske behovet inte varit riktigt lika stort, men jag har hört för många historier om fuskande hantverkare för att tro att man helt kan komma ifrån problemet.
När felet med takstolarna upptäcktes blev sambon arg på riktigt och entreprenören fick en rejäl utskällning. Kanske inte riktigt rätt, men faktum är att det nog var bra för efter det så har samarbetet plötsligt fungerat riktigt bra. Kanske entreprenören fick sig en ordentlig tankeställare för numera ställer han frågor, tar reda på hur det ska vara och har dessutom blivit väldigt mån om att ta tag i bortglömda detaljer som vi faktiskt trott varit just bortglömda.
Det kom ett nytt snickarlag i måndags och de visade sig vara väldigt duktiga. Polacker precis som de andra, men det spelar absolut ingen roll – det viktigaste är att de kan snickra. Möjligen blir det lite språkförbistringar ibland, men det är inget större problem. Nu har köksutbyggnaden fått både tak och början till väggar och man börjar verkligen se hur det kommer att se ut när det blir klart. Och det blir stort! De har även färdigställt diverse småsaker som släpat efter och nu börjar nog terrassen bli redo för att spika trall. Vi åkte för att köpa trallvirke häromkvällen men är vi kom fram till byggvaruhandeln visade det sig att vi hade punktering på släpet. Suck! Och självklart hade vi inte med oss nödvändiga verktyg och med bara en timme kvar till stängning skulle vi inte hinna hem och hämta det vi behövde och ändå hinna handla. Resultatet blev att vi fick lämna kvar släpet inne på firmans område och vi fyllde bilen med marksten innan vi åkte hem så det var åtminstone nån nytta med resan. Nästa morgon blev det nytt försök och ett släp (över)lastat med virke och en baklucka fylld med marksten.
En sak som definitivt släpat är återfyllningen av massorna från grunden. De skottade tillbaka en del med skottkärra och häromdagen jämnade de till marken och entreprenören försökte få oss att nöja oss med det. Dock var det enorma massor kvar, alldeles för mycket luft under bjälklaget och på tok för lite massor på plintarna. Igår tog vi saken i egna händer och anlitade vår granne, som har diverse entreprenadmaskiner för uthyrning. Han kom med en minigrävare och en minidumper och den lilla dumpern var helt fantastisk eftersom den kom in mellan plintarna och vi kunde på så sätt få materialet hela vägen in. Sambon fick en gammal pojkdröm uppfylld när han fick sätta sig i grävmaskinen och flytta massorna så att grannen kunde fortsätta med dumpern. Själv plockade jag sten, tidigare ägare har tydligen gjort sig av med diverse byggsopor just där vår terrass ska stå. Fyra tuffa timmar höll vi på, men nu är högarna så gott som borta och kvar är en del jobb med att jämna till marken. DET kommer dock entreprenören att få stå för! Han kommer för övrigt även att få stå för kostnaden för gårdagens övningar.
Ja, att det skulle vara jobbigt att ha ett bygge pågående det visste jag, men att det skulle bli så här mycket strul och jobb för oss själva det hade jag nog ändå inte trott. Mer än en gång har vi sagt att det här mer och mer liknar tv-programmet ”Fuskbyggarna”, och det hade nog kunnat bli nästan så illa om inte vi och framför allt då sambon varit så kunnig och uppmärksam och upptäckt felen innan de hann ställa till skada. Trist att det ska behöva vara så, men samtidigt skönt att ändå veta att vi har full kontroll över verksamheten och vår fulla rätt att lägga oss i och säga till om nåt är fel. Kan inte låta bli att tänka på hur det skulle ha varit om vi inte hade haft denna rättighet. Med en annan firma hade kanske behovet inte varit riktigt lika stort, men jag har hört för många historier om fuskande hantverkare för att tro att man helt kan komma ifrån problemet.
Utsikt från nya köksfönstret!
Maskinkraft
Nöjd grävmaskinförare.