10. Nystart igen
I början av augusti var det dags att åka till kliniken igen. Undersökningen visade att Lotus återigen var att betrakta som frisk, ja så frisk han nu nånsin kan bli. Nu gällde det att hålla Lotus så fräsch som möjligt med ett väl avpassat arbete. Han behöver röra sig mycket men också få tid för återhämtning. Han måste alltid jobba i balans. När han rids ska han gå i unghästform, dvs rund, låg och balanserad och inte i alltför mycket samling eller i ökade gångarter eftersom det ger för stor belastning på gaffelbanden. Vid tömkörning klarar han betydligt mer och då kan jag kräva samling på ett helt annat sätt. Veterinären menade att ridningen påverkar hästen mycket mer än man kanske tror och Lotus helt enkelt inte är stark nog för att ridas särskilt ofta. Målsättningen var att komma tillbaka till ungefär det jobb vi gjorde innan Lotus gick sönder i våras, dvs rida två gånger i veckan och tömköra två till tre gånger.
På nåt märkligt sätt lyckades jag ännu en gång förlika mig med att Lotus har de problem han har men ändå få tillbaka och behålla motivationen att jobba vidare. Sakta men säkert kom vi tillbaka till en arbetsnivå som började närma sig den vi var på innan senaste skadan. |
Tömkörningen fungerade fantastiskt bra. Han jobbade med en otrolig lätthet utan att jag egentligen tog i honom och det såg mjukt och harmoniskt ut. Så småningom var det dags att börja rida för instruktör igen och vi koncentrerade oss nu ännu mer än tidigare på att få en stark häst som orkar bära upp sin ryttare i god balans. Det märktes att Lotus tappat en hel del av sin styrka genom att jag inte red honom på nästan fem månader, men han utvecklades förvånansvärt fort.
Under de följande månaderna gjorde Lotus enorma framsteg. Ridmässigt nådde vi längre än nånsin tidigare och Lotus blev hela tiden starkare och stadigare. När jag i februari kunde jag börja sitta ner i traven, något som jag aldrig kunnat förut, kändes det som en milstolpe. Jag hade fått en stark och bärig häst som verkligen trivdes med att jobba. Även tömkörningen fungerade väldigt bra. Framför allt lyckades jag utveckla och stärka galoppen och kunde nu galoppera honom även på rakt spår. Han blev starkare i rygg och bakdel, med resultatet att han fick lättare att sätta under sig och inte var lika benägen att krypa ihop. När kiropraktorn kom och tittade på honom i mars 2010 konstaterade han att Lotus musklat sig väldigt bra och att han såg allmänt välmående ut. Han kände sedan igenom hästen och konstaterade att det inte fanns någonting att behandla, vilket aldrig hade hänt förut. Förmodligen var det så att vi nu hittat en linje och nivå i arbetet som bygger en stark och sund häst utan att slita på honom och att han genom detta jobb även håller kroppen i balans. Ju starkare Lotus blir, desto bättre klarar han jobbet och desto mindre blir troligen risken för att han ska gå sönder igen. Och om han nu ändå skulle gå sönder igen, kommer förhoppningsvis läkprocessen att gå snabbare. En bit in i april 2010 fick jag dock på nytt en vag känsla av att allt inte riktigt stod rätt till med Lotus. Han var fortfarande fin att rida, men han började visa tecken på att vissa saker, som han tidigare gjort med lätthet, plötsligt verkade vara svåra för honom. De följande veckorna blev han alltmer ovillig och stel. Inte mycket och förmodligen knappt märkbart för nån som inte känner Lotus lika bra som jag gör, men för mig blev det allt tydligare att allt inte var som det skulle. Föregående kapitel Nästa kapitel |