Man kan väl lugnt säga att arbetstakten med bygget avtagit, rejält. Det är ju onekligen ganska stor skillnad på att 5-6 personer jobbar heltid på bygget jämfört med att två personer lägger de få timmar de har över när arbete, restid och lite vardagsbestyr är avklarade. Dock tycker jag att vi ändå kommit en bra bit på väg, mycket tack vare sambons idoga arbete.
Väldigt många små men ack så viktiga detaljer börjar bli klara. Bland annat så är all terrasstrall på plats, massor av lister är kapade, målade och monterade, de flesta fönstren i uterummet är drevade och så vidare. Det mest synbara är nog att större delen av köksutbyggnaden nu är målad. Min höjdskräck var värre än jag trodde så efter ett par seriösa försök att klättra upp på en stege och måla även de mer svåråtkomliga delarna så var jag tvungen att ge upp. Nu målar jag så långt jag når med hjälp av bockar och trappstege och sambon får ta resten. Målet är att bli klara inom de närmaste dagarna. Ett annat prioriterat utomhusjobb som måste fixas innan det blir höst på riktigt är att täta uterummet upptill, mot fasaden. Som det är nu blåser det rakt in.
Vi älskar vårt stora fina kök. Visserligen är det långt ifrån färdigt; gipsskiveväggar, golvpapp och plast för fönstren. Men vi har möblerat lite provisoriskt och njuter av rymd och yta. Efter att elektrikern varit tillbaka och avslutat sitt jobb har vi dessutom både vägguttag och lampor igen. Nu ser man verkligen potentialen i köket och vi har nog fått några nya idéer angående inredningen.
Fönstren är en historia för sig. I köksutbyggnaden ska det finnas två stora fönster på västväggen, ett något mindre på norrväggen och en dörr ut mot terrassen. Fönstren anlände förra veckan – vi visste att de inte skulle hinna komma innan byggfirman redan hunnit bli klara. Visst hade vi kanske kunnat be dem att komma tillbaka och montera fönstren, men som läget blev känns det inte särskilt aktuellt. Detta blir alltså ett problem som vi får lösa själva – och med tanke på att varje fönster väger runt 70 kg så är det en inte helt enkel uppgift att lösa. En snäll granne som råkade komma förbi väldigt lägligt hjälpte till med att bära upp fönstren i köket – och det var TUNGT! Ett par dagar senare lyckades sambon och jag montera dörren, faktiskt utan allt för stora problem. Förhoppningsvis får vi hjälp i helgen med att även få fönstren på plats. Att få dörren på plats kändes i alla fall fantastiskt skönt. Förutom att det nu blåser lite mindre in i köket så har det inte känts helt bra att vi mer eller mindre har haft fri väg rakt in i köket under de senaste veckorna.
Och så har vi då det här med den fantastiska kommunala byråkratin. När man gör en bygglovspliktig åtgärd så ska en representant från kommunen göra ett arbetsplatsbesök under projektets gång. Detta besök gjordes i förra veckan. Kommunens representant var en ganska ung tjej, troligen ganska nyutbildad, säkerligen väldigt kunnig men framför allt extremt noga med att följa lagar och regler in absurdum. Eftersom jag visste att man inte får ta byggnaden i bruk innan man fått slutbesked så flyttade jag ut möblerna från uterummet och ställde dem på terrassen i stället. Och det skulle jag ju inte ha gjort! Det första som kommunrepresentanten anmärkte på var nämligen att vi inte hade nåt räcke kring terrassen och att det fortfarande saknades lite trall mot ingången till köket och därför fick vi absolut inte använda terrassen. Suck. Att den fortfarande är en byggarbetsplats och inte nån plats för rekreation togs det ingen hänsyn till. Jag försökte förklara bort det hela med att vi just köpt möblerna och bara ställt dem där för att se hur det såg ut, inte för att använda dem (vilket faktiskt i princip var sant). Och nej, självklart vistas vi bara på terrassen när vi snickrar, aldrig annars. Så om man ska hårdra det hela så är det helt OK att vistas på terrassen så länge man har en såg eller skruvdragare i handen, men om man i stället håller i en kaffekopp så måste man gå ner på marken. Visst, jag förstår att det måste finnas lagar och förordningar, men var är verklighetskopplingen?
Det positiva var i alla fall att kommunrepresentanten ansåg att vi kunde få ett interimistiskt tillstånd att använda kök och uterum, bara alla kontroller enligt kontrollplanen var klara (och där har vi nästa fåniga byråkratiskapelse… För den kontrollansvariga har lyst med sin frånvaro och nu ska en massa papper fyllas i i efterhand…). Och tur var väl det för annars hade vi hamnat i ett riktigt moment 22. Vi vill ju inte slutföra köksutbyggnaden innan vi gjort om den gamla delen av köket. Och för att kunna renovera köket behöver vi ett färdigt uterum så att vi har nånstans att vara. Men nu löser sig allt detta; vi får snart lagligen nyttja de nya delarna av vårt hus och det riktiga slutbeskedet kommer vi inte att ansöka om förrän framåt våren. Och då lovar jag att till och med terrassräcket ska finnas på plats! Till dess får vi nog avlysa terrassen.
Väldigt många små men ack så viktiga detaljer börjar bli klara. Bland annat så är all terrasstrall på plats, massor av lister är kapade, målade och monterade, de flesta fönstren i uterummet är drevade och så vidare. Det mest synbara är nog att större delen av köksutbyggnaden nu är målad. Min höjdskräck var värre än jag trodde så efter ett par seriösa försök att klättra upp på en stege och måla även de mer svåråtkomliga delarna så var jag tvungen att ge upp. Nu målar jag så långt jag når med hjälp av bockar och trappstege och sambon får ta resten. Målet är att bli klara inom de närmaste dagarna. Ett annat prioriterat utomhusjobb som måste fixas innan det blir höst på riktigt är att täta uterummet upptill, mot fasaden. Som det är nu blåser det rakt in.
Vi älskar vårt stora fina kök. Visserligen är det långt ifrån färdigt; gipsskiveväggar, golvpapp och plast för fönstren. Men vi har möblerat lite provisoriskt och njuter av rymd och yta. Efter att elektrikern varit tillbaka och avslutat sitt jobb har vi dessutom både vägguttag och lampor igen. Nu ser man verkligen potentialen i köket och vi har nog fått några nya idéer angående inredningen.
Fönstren är en historia för sig. I köksutbyggnaden ska det finnas två stora fönster på västväggen, ett något mindre på norrväggen och en dörr ut mot terrassen. Fönstren anlände förra veckan – vi visste att de inte skulle hinna komma innan byggfirman redan hunnit bli klara. Visst hade vi kanske kunnat be dem att komma tillbaka och montera fönstren, men som läget blev känns det inte särskilt aktuellt. Detta blir alltså ett problem som vi får lösa själva – och med tanke på att varje fönster väger runt 70 kg så är det en inte helt enkel uppgift att lösa. En snäll granne som råkade komma förbi väldigt lägligt hjälpte till med att bära upp fönstren i köket – och det var TUNGT! Ett par dagar senare lyckades sambon och jag montera dörren, faktiskt utan allt för stora problem. Förhoppningsvis får vi hjälp i helgen med att även få fönstren på plats. Att få dörren på plats kändes i alla fall fantastiskt skönt. Förutom att det nu blåser lite mindre in i köket så har det inte känts helt bra att vi mer eller mindre har haft fri väg rakt in i köket under de senaste veckorna.
Och så har vi då det här med den fantastiska kommunala byråkratin. När man gör en bygglovspliktig åtgärd så ska en representant från kommunen göra ett arbetsplatsbesök under projektets gång. Detta besök gjordes i förra veckan. Kommunens representant var en ganska ung tjej, troligen ganska nyutbildad, säkerligen väldigt kunnig men framför allt extremt noga med att följa lagar och regler in absurdum. Eftersom jag visste att man inte får ta byggnaden i bruk innan man fått slutbesked så flyttade jag ut möblerna från uterummet och ställde dem på terrassen i stället. Och det skulle jag ju inte ha gjort! Det första som kommunrepresentanten anmärkte på var nämligen att vi inte hade nåt räcke kring terrassen och att det fortfarande saknades lite trall mot ingången till köket och därför fick vi absolut inte använda terrassen. Suck. Att den fortfarande är en byggarbetsplats och inte nån plats för rekreation togs det ingen hänsyn till. Jag försökte förklara bort det hela med att vi just köpt möblerna och bara ställt dem där för att se hur det såg ut, inte för att använda dem (vilket faktiskt i princip var sant). Och nej, självklart vistas vi bara på terrassen när vi snickrar, aldrig annars. Så om man ska hårdra det hela så är det helt OK att vistas på terrassen så länge man har en såg eller skruvdragare i handen, men om man i stället håller i en kaffekopp så måste man gå ner på marken. Visst, jag förstår att det måste finnas lagar och förordningar, men var är verklighetskopplingen?
Det positiva var i alla fall att kommunrepresentanten ansåg att vi kunde få ett interimistiskt tillstånd att använda kök och uterum, bara alla kontroller enligt kontrollplanen var klara (och där har vi nästa fåniga byråkratiskapelse… För den kontrollansvariga har lyst med sin frånvaro och nu ska en massa papper fyllas i i efterhand…). Och tur var väl det för annars hade vi hamnat i ett riktigt moment 22. Vi vill ju inte slutföra köksutbyggnaden innan vi gjort om den gamla delen av köket. Och för att kunna renovera köket behöver vi ett färdigt uterum så att vi har nånstans att vara. Men nu löser sig allt detta; vi får snart lagligen nyttja de nya delarna av vårt hus och det riktiga slutbeskedet kommer vi inte att ansöka om förrän framåt våren. Och då lovar jag att till och med terrassräcket ska finnas på plats! Till dess får vi nog avlysa terrassen.