I måndags försökte vi oss på lite tömkörning. Det var helt enkelt det som stod till buds eftersom man inte blir så populär om man kommer in med vagnen i ridhuset en helt vanlig måndagskväll. Utomhusaktiviteter var definitivt inget alternativ på grund av iskalla vindar, mörker och en rejält förkyld och därmed ganska ”klen” matte. Nu gick det dock riktigt bra att tömköra. Lotus var visserligen i vanlig ordning pigg och entusiastisk, men han höll sig i stort sett på marken och framför allt lyckades jag parera hans upptåg och bocksprång så pass bra att det knappt blev något av dem. Eller ja, i alla fall nästan. För just när jag lite stolt sa just det till min ridande kamrat så flög Lotus plötsligt iväg i några riktiga rodeosprång. Ni vet sådär när hästen blir som en stel sågbock och liksom gungar fram och tillbaka mellan framben och bakben. Vi hann tvärs över ridhuset innan jag lyckades få hejd på Lotus genom att styra in honom i väggen… Trösten var i alla fall att jag inte tror att den sortens språng är de som frestar på trasiga framben allra mest och dessutom så har ju Lotus haft så pass lång tid på sig att läka nu att det inte borde vara någon större fara.
Nåja, förutom denna lilla malör så var Lotus riktigt duktig. Vi vågade oss till och med på att trava och förkyld som jag var vägrade jag att springa, vilket betydde att Lotus snällt fick trava långsamt och samlat. Riktigt fin var han och jobbade på bra.
Igår och idag hade jag möjlighet att köra i stället. Lotus har varit otroligt fin och jobbar verkligen jättebra. Han är så otroligt rund och fin i formen och känns jämn och rakriktad. Nu försöker jag fortfarande mest att trava långsidor (även om vi faktisk vågade oss på några avrundade kortsidor också idag), vilket gör att jag inte kan jobba igenom honom riktigt så mycket som jag vill, men jag får i alla fall en väldigt bra känsla i körningen. Det är positivt på många sätt, förutom att det gör allting väldigt mycket roligare så ser jag det också som ett bevis för att Lotus mår bra och inte känner av några skador. Körningen har ju också blivit så mycket roligare nu när vi får trava lite och har fler verktyg att jobba med.
Igår hade jag en riktigt lugn och avspänd häst, trots att det blåste så att det skakade i ridhuset. Riktigt lika lugnt var det inte idag. Vi hade sällskap av A och hennes häst, även de med vagn, och om det nu var det eller Lotus egna hjärnspöken som stressade upp honom får vara osagt, men idag var han riktigt ”på tårna”. Han slängde sig åt sidan ett par gånger och låtsades vara rädd för något och flera gånger kom det antydningar till bocksprång – antingen som små ”huvudskakningar” och lite studs där bak eller så stannade han upp och liksom sänkte rumpan och lättade lite fram. Inte jättemycket och inte jätteläskigt, men tillräckligt för att jag skulle tycka att det inte var alltigenom angenämt. Nu lyssnade Lotus ändå snällt på mig och sansade sig så fort jag sa åt honom och jag vill nog ändå tro att han inte kommer att göra värre saker än att vi kan hantera det. Men visst längtar jag efter att allt ska bli som vanligt igen! Tills dess blir det ingen körning utomhus och jag är väldigt glad över att jag har min höga gigg, det känns som om Lotus kan ”sprattla” ganska mycket i den innan det blir farligt.