Första passet på lördagsförmiddagen började dock kanske inte jättebra. Jag var nog lite stressad, både av att vi fått lite ont om tid och av situationen som sådan, och Lotus blev lite springig. Christer tittade på oss en stund och bad sedan att få kliva upp i vagnen. Först åkte han bara med, instruerade mig att samla Lotus lite mer och inte bara låta honom springa iväg. Dock tog det inte många minuter innan han tog över tömmarna. Förutom att han ville ha Lotus lite mer samlad så hade han noterat att Lotus inte riktigt böjer igenom åt vänster och i stället gärna lägger huvudet på sned. Ett problem som A och jag jobbat med och som blivit klart mindre, men som fortfarande finns kvar.
Christer behövde inte många minuter för att få Lotus dit han ville och när jag sedan fick ta över hade jag en jättefin häst framför vagnen. Vad jag fick med mig från detta pass var framför allt att köra med en stadig hand och inte släppa inte släppa ut Lotus för mycket utan i stället få honom att sätta under sig bättre. Jag måste också ha ett mycket stadigt stöd på högertömmen och bara ta små tag i vänstertömmen med ständiga eftergifter när jag vill svänga vänster, absolut inte bli hängande i vänstertömmen.
Inför eftermiddagens pass såg jag till att få en bättre framkörning än jag hunnit med på förmiddagen. Jag hade den stora förmånen att ha min hemmatränare A med mig. Hon har ingen häst att köra just nu, men tycker ändå att det är lärorikt att åka på kurs och se och höra. För mig är det en oerhörd tillgång att ha med henne. Dels för att kunna bolla och diskutera där på plats och dels för att få hjälp att jobba vidare när vi är hemma igen. Nu kunde hon hjälpa mig med framkörningen för att snabbt komma tillbaka dit vi var på förmiddagen.
Lotus kändes fantastiskt fin när vi kom in i ridhuset för nästa träningspass. Han gick med en otrolig spänst och schvung, svarade bra framåt och gick samtidigt att samla med små hjälper. Christer var väldigt nöjd, framför allt med att Lotus nu var rak och liksidig. Vi jobbade bl a mycket med tempoväxlingar och jag fick tänka mycket på min egen position och att ha den där stadiga handen.
Faktiskt så gjorde vi inget speciellt under detta pass. Inga riktigt svåra saker och egentligen fick jag inte lära mig något nytt. Men, jag fick uppleva en helt fantastisk känsla i körningen! Lotus bara flöt fram, allt kändes enkelt och okomplicerat – det var precis som att en massa lösa pusselbitar hade hittat sina platser och bildat en fungerande helhet. Jag var så otroligt nöjd och lycklig efter detta pass och ville bara krama min underbara häst! Inte blev jag mindre glad av att Christer uppenbarligen var väldigt nöjd med det han såg. Han tyckte att Lotus (och även jag) hade utvecklats jättemycket sen han såg oss senast och helt klart gillade han det han såg. Efter att ha resonerat lite med A efteråt insåg jag också att Christer egentligen hade höjt nivån ganska ordentligt just genom att få mig att kräva lite mer samling av Lotus. Hemma har vi jobbat mycket med att få Lotus att svara framåt – nu är det dags att ta nästa steg och använda denna energi till samling.
Söndagens träningspass bjöd på lite mer svårigheter än de tidigare. Nu hade vi koner som hjälpmedel, vilket ju är väldigt avslöjande. Med hjälp av dessa fick vi visa att vi kunde köra raka linjer innanför spåret och sedan även serpentiner. Vi fortsatte med volter och halter, fortfarande med koner för att göra saker exakt där det var tänkt. Och Lotus var bara SÅÅÅ fin! Han jobbade med en otrolig energi och spänst och var samtidigt väldigt lyhörd och följsam. Ja, han var så känslig att jag flera gånger kom på mig själv med att göra för stora tömtag, med påföljden att Lotus vinglade iväg och inte alls hamnade där jag tänkt mig. Även genom svängar och på volter gick han i ett klart högre tempo än vi normalt brukar lyckas med, vilket gjorde att han blev väldigt flott och rörlig. Den stela vänstersidan var som bortblåst, nu kändes han helt liksidig.
Om jag var nöjd redan dagen innan så var jag ännu nöjdare nu – den känslan jag hade i körningen har jag nog aldrig riktigt uppnått förut. Det var som om Lotus bara flöt fram, till synes utan ansträngning och utan att jag behövde driva honom särskilt mycket. Jag var en otroligt stolt och nöjd matte när vi lämnade ridhuset.
Jämfört med tidigare kurser så bjöd den här träningen kanske inte på så mycket nytt. Ibland har jag kommit hem med massor av saker som jag behöver träna/ändra på. Kanske också känt mig lite frustrerad över hur svårt allt är och hur mycket vi har att jobba med. Den här gången kändes det mer som om jag fick bekräftat att vi var på rätt väg och hjälp med att slipa till det vi redan har. Och min känsla var stolthet. Jag var så otroligt stolt över min fina häst och nöjd med det jobb vi gjort. Ibland behöver man faktiskt få lite bekräftelse, få veta att det jobb man gjort gett resultat och att man gjort det ganska bra. Det var det jag fick med mig hem den här gången. Det och den där fantastiska känslan jag fick uppleva i körningen under dessa pass – den känslan är obetalbar!