Jag red ju Cougar under en period och det var ett av Ms försök att hitta ett fungerande sätt att jobba honom på. Han var jätterolig att jobba med och utvecklades enormt bra under en period. Men sedan tog det liksom slut, vi kom till det läge där han inte fungerade längre och då var det tyvärr bara att ännu en gång inse att Cougar tyvärr inte var gjord för ridning. Sen i höstas har han bara ridits sporadiskt och i övrigt bara jobbats lätt från marken. Nu hade de dessvärre kommit till ett läge där Cougar inte ens klarade lätt arbete, samtidigt som han inte heller mådde bra av att inte jobba alls. För M var det tydligt att de nu kommit till vägs ände och det fanns tyvärr bara en utväg. Ett svårt men samtidigt självklart beslut för henne att fatta.
Jag beundrar verkligen M för att hon gett Cougar ett så otroligt bra liv, inte många hade orkat kämpa så mycket för honom. De sista åren av sitt liv fick han tillbringa på Torsholma där han verkligen trivdes. Senast igår stod jag och tittade på våra tre bruna grabbar som trivts så otroligt bra ihop och levt ett så harmoniskt flockliv. Nu har ännu en fin häst fått lämna detta livet, men sorgen mildras lite av vetskapen om att han hade det så bra och var så älskad och uppskattad.