På eftermiddagen spände vi Nisse och Lotus för vagnen och gav oss ut på vallen. Två pigga glada hästar skrittade iväg med god energi. Efter ett varv runt vallen i trav skrittade vi ett varv och använde mäthjulet för att mäta upp hur långt det var. Det visade sig praktiskt nog vara ganska exakt en kilometer. Nu kan vi hålla lite koll på hur långt – och hur fort – vi kör. Vi körde sedan ytterligare sex varv i omväxlande skritt, rask trav och även lite galopp. Hästarna känns nu väldigt samspelta och jobbar på med en självklarhet som om de aldrig gjort annat än gått i par. I galoppen kom de dock lite i otakt, kanske mest beroende på att Lotus inte riktigt förstod galoppkommandot.
Jag vågade mig på att köra en hel del den här gången och för första gången fick jag verkligen känslan av att jag körde på riktigt. Det var en otroligt härlig känsla att sitta där bakom två hästar som travade på med god energi och jobbade i riktigt trevlig form. Det kändes ganska tryggt och enkelt att köra där på vallen, det kunde liksom inte hända så mycket och det fanns gott om svängrum. För även om jag nu känner mig tryggare där på kuskbocken så känns det fortfarande svårt att manövrera hela ekipaget. Därför var det A som fick ta hand om tömmarna när vi skulle göra lite mer seriöst jobb och även galoppera.
En otroligt härlig tur hade vi och hästarna var rejält svettiga när vi var tillbaka – men fortfarande lika pigga och glada. De älskar verkligen att gå i par – och deras mattar har precis lika kul som hästarna.
Idag tyckte jag att det var dags att rida – även om jag ärligt talat egentligen inte hade nån större lust eftersom ridningen inte funkat nåt vidare på sistone. Började ute på ridbanan och Lotus kändes helt OK när vi skrittjobbade, även om han inte blev sådär riktigt mjuk och fin. När vi gick över till trav blev det precis som i onsdags; ingen som helst framåtbjudning och det kändes som om Lotus knappt hade styrfart. Gick därför in i ridhuset i stället för att se om det blev nån skillnad. Och det blev det; Lotus fick en helt annan framåtbjudning och började röra sig klart bättre. Börjar tro att underlaget på ridbanan är för stumt och hårt för honom, i alla fall när han bär ryttare. Men även om det fungerade bättre i ridhuset så fick jag ändå inte den där riktiga ridkänslan. Lotus jobbade helt OK, var någorlunda mjuk och kändes väldigt fin i handen, men den där riktiga spänsten kom aldrig och han blev inte så mjuk och rund som jag vill ha honom. Snarare kändes han lite spänd och blev stundtals lite springig. Så ja, nånting är det som gör att ridningen för tillfället inte riktigt fungerar. Och jag grubblar förstås på vad jag ska göra åt det…