Totalt sett har det faktiskt varit ett ganska fantastiskt år. Lotus har haft en helt otrolig utveckling och faktum är att han nog aldrig jobbat så bra som i år. Nyckeln till detta var diagnosen som veterinären ställde tidigt i våras. Vi var på återbesök efter att Lotus haft ett litet "återfall" av sina vanliga skador och veterinären konstaterade att från att det hade funnits problem lite överallt så hade vi nu ”kokat ner” det till ett enda problem, i vänster fram. Han menade att vi nu hade ”lappat och lagat” ett antal gånger, men problemet började återkomma lite för ofta och därför ville han försöka hitta orsaken för att vi skulle ha en chans att hindra problemet från att komma tillbaka. Läs mer här.
Därför blev Lotus magnetröntgad. Resultatet av denna undersökning var att Lotus har en mer eller mindre kronisk överansträngning i djupa böjsenan där den fäster mot hovbenet. Detta är nog snarast att betrakta som en förslitningsskada. Boten mot problemet var att sko Lotus med specialskor med rundad tå och kilklack. Kilklacken gör att han inte trampar ner lika djupt och belastningen på senan blir därmed mindre. De nya skorna krävde också en ny hovslagare – som tur är så har jag en hovslagare med ”klinikkompetens” i närområdet och han gör ett fantastiskt jobb. Läs mer här och här.
Skorna gjorde faktiskt underverk. Inte direkt, förstås, men sakta men säkert märkte jag att Lotus jobbade bättre och bättre. Han började röra sig på ett annat sätt än tidigare, satte under sig bakbenen mer och fick därmed upp frambenen i luftigare rörelser. Ja, han bar sig helt enkelt mycket bättre och fick framför allt en helt annan trav. Detta märktes tydligt både i körning och ridning och det kändes nästan som om jag hade fått en ny häst.
Jag tror inte att Lotus tidigare hade gått med en konstant smärta i sina framhovar, men däremot så hade det hämmat honom lite och hindrat honom från att jobba fullt ut. Nu är smärtan borta och Lotus har blommat ut för fullt. Det känns faktiskt helt fantastiskt.
Resultatet är att Lotus musklat sig mer än nånsin och vuxit på alla bredder. Plötsligt passar inte utrustningen längre och ryggömheten som dök upp i slutet av sommaren visade sig bero på att han vuxit ur sin sadel.
Beträffande sadeln så var kiropraktorns handfasta råd att ta en paus från ridning i drygt tre månader (året ut) för att först låta Lotus läka sin ömmande rygg ordentligt och sedan muskla sig lite till innan jag provade ut en ny sadel. Under den här perioden utan ridning så har ett beslut sakta men säkert vuxit fram: Lotus kommer i fortsättningen att få vara körhäst på heltid och jag kommer inte att rida på honom mer. Ett beslut som förstärktes när veterinären var ganska tydlig med att Lotus sannolikt kommer att hålla längre om jag inte rider på honom. Det känns lite konstigt att säga adjö till ridningen; vi har haft en fantastisk utveckling i ridningen i år och det är lite tråkigt att inte kunna ta den vidare. Samtidigt har ridningen varit kantad av problem, Lotus har många gånger tydligt visat att ridningen faktiskt tar ganska hårt på honom och det är inte alltid som jag tyckt att det varit så kul att rida. Dessutom har jag ofta inte riktigt tid att rida eftersom jag gärna prioriterar körningen. Att köpa en ny dyr sadel känns plötsligt onödigt och om detta kan göra att jag får njuta av Lotus lite längre tid så är det ett pris jag gärna betalar.
Tävlingsmässigt blev det ett mellanår. Vi missade större delen av inomhussäsongen, pga skador och husrenovering. Den första starten för året gjorde vi i april, hemma på Thorsholma. Vi var ganska dåligt förberedda eftersom Lotus knappt hunnit komma igång efter en skada, men jag ville ändå passa på tillfället att göra en start. Det blev därför inget fantastiskt resultat. Dessvärre satte skador stopp för de tävlingar som gick av stapeln i början av sommaren, men i augusti startade vi på Johannesberg. Vi körde LA dressyr och precision och det var nog en av våra bästa tävlingsstarter någonsin. Lotus var otroligt fin och jag hade en fantastisk känsla i körningen. Jag var verkligen nöjd med denna start och att vi vann dressyren gjorde inte saken sämre. Vi startade även i maraton dagen därpå. Jag vågade inte köra ett fullt maraton eftersom jag inte var säker på att Lotus var i tillräckligt bra skick för det, men vi körde debutantklassen, dvs bara hindersträckan, och hade väldigt roligt.
Under hösten har vi gjort en del konditionspass med långa sträckor med trav och galopp i god fart och jag har kunnat konstatera att Lotus nog har byggt upp både kondition och styrka bättre än jag kanske trodde. Förhoppningsvis kan vi vidareutveckla detta under vintern och kanske jag vågar starta ett riktigt maraton i sommar.
Massor av fina bilder från året finns här.