Kanske har även selen gjort sitt till. Jag vet att även däckeln ligger lite väl tajt över manken. Det borde inte vara nåt problem så länge Lotus går med maratonvagnen, då blir det ju knappt nån vikt alls i däckeln. Däremot kan det bli en belastning när han drar en gigg och reaktionen i manken/ryggen kom ju några dagar efter att vi varit på kurs och Lotus gjort några ganska tuffa pass med just en gigg. Kanske det var den utlösande faktorn?
Lotus fick en ”specialbehandling” med tuppkam och liniment i muskulaturen på och runt manken och ordinationen att vila idag men sen ska han jobba på som vanligt. Dock har vi totalt ridförbud. Och inte bara nu utan i princip resten av året. Detta för att först verkligen läka ut alla ömheter och sedan ge Lotus chansen att ostört bygga upp muskulaturen i vagn och på töm. Kiropraktorn tyckte nämligen att det inte var någon större idé att skaffa en ny sadel nu eftersom risken är stor att Lotus snart kommer att ha vuxit ur den också eftersom den nuvarande sadeln kanske hämmat musklernas utveckling. Därför är det bättre att låta honom ”bygga lite mer kropp” först och sedan prova ut en sadel.
Det känns ju förstås lite märkligt att få ridförbud. Började ju längta lite efter att få ta upp ridträningen igen. Men faktum är att det ändå inte gör mig särskilt mycket. Tack vare körningen och tömkörningen har jag fantastiska verktyg för att kunna jobba min häst utan att sitta på honom och både jag och Lotus tycker att körningen är minst lika rolig som ridningen (ja, i Lotus fall är det nog snarare så att han föredrar körningen). Nu ska vi verkligen satsa fullt ut på att träna körning och ta oss ett steg vidare där. Och hela problematiken är ju egentligen väldigt positiv; min tidigare så trasiga häst har nu blivit en ”elitidrottare” som musklat sig så mycket att utrustningen inte längre passar. Visst kommer det att svida en del i plånboken, men utvecklingen är ju egentligen helt fantastisk! Det är klart att jag känner mig ganska stolt över min häst och det jobb vi gjort tillsammans!